Kärleksbokmärke

En del bokmärken köper vi i butik och andra gör vi själva. Men det här bokmärket tycker jag är helt fantastiskt. Tänk dig att du öppnar din bok - och där - läser du detta:

Ett kärleksbokmärke.

Vilken fantastisk start på en läsupplevelse.

Bild: Öpedagogen

Skola, undervisningsinnehåll och lärare

Jag har varit på resande fot på fastlandet. Under dessa dagar hann jag prata med tre föräldrar som inte alls var nöjda med deras barns skola, undervisningsinnehåll och lärare. Det var inte samma skola, undervisningsinnehåll och lärare. Jag blev mållös.Jag pratade även med ett barn, då blev jag ännu mer mållös.

Jag som arbetar i skolan visste inte riktigt vad jag skulle säga, jag kände mig en aning ensam och tänkte på eleverna hur ensamma de måste känna sig.
Bild: Öpedagogen

Grundskolans regelbok

Jag drar på smilbanden när jag läser det här. Det skrivna låter väldigt högtravande. Kanske tror du att jag sitter och läser högt ur Grundskolans regelbok för eleverna, från pärm till pärm. Fast det spelar ingen roll just nu eftersom det är sommarlov.

Jag fortsätter att le och tänker på eleven som skrivit...

Allvarligt farligt.

Ska det behöva vara så här?
Det är farligt allvarligt!

Den här texten kanske handlar om dig, om mig eller någon annan som arbetar i din närhet - i skolans värld. Jag pratar om lärare, förskollärare, rektorer, IT-pedagoger, skolchefer, barnskötare, måltidspersonal - ja de som arbetar med barnen, eleverna och studenterna. Jag pratar om de som brinner för sitt jobb, tycker att det är intressant, vill vidareutveckla sig, eleverna och den svenska skolan. De vill veta mer, är nyfikna och har vågat göra nytt.

Jag har hört alldeles för många av dessa personer säga:

JAG TVEKAR.
KAN JAG VERKLIGEN?
JAG ÄR OSÄKER.
JAG HAR GÅTT IN I VÄGGEN.
JAG ÄR UTBRÄND.
JAG ÄR INTE MIG SJÄLV LÄNGRE.
JAG KOMMER INTE IHÅG VANLIG ORD LÄNGRE.
VAD ÄR DET SOM HÄNDER?

De här personerna behövs, de är viktiga. Barnen, eleverna och studenterna behöver dem.

Vad är det som händer? Är det farligt att vara nyfiken och våga göra nytt i den svenska skolan, år 2010?

SIM-kort, appar och undervisning

Jag har köpt en ny mobiltelefon. Mobiltelefon? Nja, för mig är det mer en dator och kamera. Än så länge har jag använt den mest som dator istället för att enbart prata i den eller skicka sms/MMS. Jag håller på att lära mig och söker efter appar och har inte riktigt än insett vad jag ska ha "alla" appar till. Men vissa appar är väldigt intressanta och min lärarhjärna sätter genast igång. Tänk vad eleverna, nyfket och intresserat, skulle kunna använda mobilen och/eller med apparna:

• Lära sig spela piano,
• lära sig om stjärnbilder,
• lära sig spela gitarr,
• läsa engelska sagor,
• navigera med hjälp av kompass,
• räkna ut allehanda saker med hjälp av miniräknaren,
• redigera bilder,
• läsa Bibeln,
• översätta,
• läsa tidningar från hela världen,
• navigera på olika kartor,
• spela spel och använda logiskt tänkande,
• titta på London och Paris tunnelbanenät,
• läsa olika sorters recept,
• utforska stjärnhimlen
• och mycket, mycket mer.

Jag har undersökt det mesta här ovanför och det är vansinnigt intressant och roligt. Tänk vad mycket vi kan använda mobiltelefonen till i skolan. Ja, nu har inte alla elever telefoner där de kan ladda ner appar och använder sig av ett mobilt nätverk. Men tänk om det faktiskt var så. Tänk om skolorna i alla fall hade tillgång till trådlösa nätverk, så att elever som hade möjlighet kunde använda sig av sin mobil i undervisningen (eller bärbar dator), oavsett vilken mobil de har. Och kan vi inte använda de senaste funktionerna i mobilernakan vi i alla fall låta eleverna skriva texter och ta bilder som sedan kan användas i undervisningen.

Men då dyker kanske det allra största "problemet" upp. De flesta elever har tillgång till en mobil (oavsett årsmodell) men det är inte helt säkert att de har ett abonnemang eller ett kontantkort som de kan använda sig av. Tänk då om skolan skulle kunna tillhandahålla ett kontantkort. Bara att plocka ur elevens SIM-kort och sedan sätta i skolSIM-kortet. Då skulle vi kunna använda mobilen mer i undervisningen än vad vi kanske har möjlighet till idag.

Jag leker med tanken, det är ingen utopi eftersom mobiltelefonen öppnar upp för så många möjligheter i undervisningen. Jag fantiserar vidare och skulle önska att skolan/kommunen hade en hel, halv eller kvarts klassuppsättning av moderna mobiltelefoner. Tänk vad det skulle vara häftigt!

Bild: Öpedagogen

Överalltmatematik

matematikundervisning.se

Överalltmatematik - jag googlade ordet och det blev 2 träffar! Alltså har jag hittat på ett nytt ord idag.

Njut

En förälder sa till mig idag att jag inte behövde stå där och förklara mig, Njut bara, njut!

Det vår positiva ord.
Jag förstod.
Tack, du omtänksamma.

Wikipedia

Jag funderar redan lite på höstterminen. Då kommer eleverna och jag att arbeta med Wikipedia. Hur? Tja, det är det jag funderar på. Vill liksom att eleverna ska bli medvetna, källkritiska och lite mer involverade i Wikipedia. Få dem att känna sig mer som producenter och inte enbart konsumenter. Jag får helt enkelt fundera vidare.

It´s much easier to talk here...

Detta inlägg är en översättning av Det är mkt enklare att snacka med alla här. Jag gjorde det lätt för mig och använde mig av Google Översätt, därav inte helt grammatsikt rätt :)

Inspired by IT mother's post , I just had to try Twiducate so I "borrowed" a class from another teacher. We had a mixture of TodaysMeet and Twitter in the class and it was a complete success. We started from a simple issue, which the students would answer, then they would comment on someone else's post, and finally they were free to write about just anything. The students were involved and realized that there were advantages to communicate in this new manner. Here are some reflections from the students:

• We can talk more easily instead of say something to the class.
• That you may say what you think.
• It is easier to talk to everyone here
• I think it's a great site = D
• It is easier to say something and it is more fun.
• You do not speak aloud.
• It is easier than talking to the class: D and you will get better answers.
• You can write down things here that you don´t dare say in class.
• It can be embarrassing to sit and talk in groups.
• It is easier to say what you think here than to say things aloud to the class.

It was interesting to see that the students could borrow ideas from each other - What do my friends say? What do they write about? While I could hear the bubbling of interest and curiosity from the students, I wondered why they think it´s so "scary" to talk with and view their friends. The reflections from the students show that it feels good for them to have their thoughts say in a more "anonymous" way. This means that we, who works in school, must find other ways to let students talk in smaller or larger groups.

Finally, my colleague was enthused when he saw how the students communicated and now he will sign up for his own account:) I also told him that he can use the Twiducate eg parent meetings.

Ah, vad är väl en bal på slottet....

Iklädd den klassiska serveringsutstyrseln - vit blus och svart nedtill fick jag på avstånd beundra alla festdeltagare. I vackra klänningar, fantastiska håruppsättningar, kostymer och hårgelefrisyr, skred de in. Par efter par satte de sig till bords, där kandelabrarna gav den där fantastiska feststämningen och konversationerna mellan paren satte genast igång. Efter en trerättersmeny blev det dans. Det dansades vals, foxtrott och bugg. Jag fick stå på avstånd och beundra. Jag försökte till och med bjuda upp en av festdeltagarnamen men han tackade artigt nej för han skulle dansa nästa dans med förvald bordstjej som just för tillfället dansade med en annan kavaljer. Jag kände mig en aning avspisad och fick fortsätta att ensam stå och se hur dansparen virvlade runt på dansgolvet, svettiga och skrattandes. Efter ett par danser knackade någon på min rygg:

- Får jag lov, sa han som tidigare tackat nej till min förfrågan.

- Ja, gärna, sa jag och vi gled ut på dansgolvet, dansandes foxtrott. Jag inspekterade honom noggrannt; vit skjorta, guldslips med svarta stjärnor på, svarta byxor, välkammat hår och trevliga ögon - en mycket stilig och trevlig gentleman. Nästa dans var bugg och vi buggade loss, det var fantastiskt trevligt och roligt.

Servitrisen fick till slut möjlighet att dansa med en av festens gentlemän och jag kände mig lyckligt lottad. Vi hade det så trevligt tillsammans, denna stiliga gentlemannen, 6 år och förskoleklassbarn och så jag.

Bild: Öpedagogen

Lagom är bäst

Vill visa något som kunde ha blivit väldigt bra men som blev halvbra pga att vi spelade in ljudet till Voicethreaden vid två olika tillfällen och vid två olika datorer. Det är lite ojämn ljudkvalité.

Det andra som inte blev så bra var att jag tog med alldeles för många bilder i presentationen, så eleverna tröttnade på att läsa in till bilderna när vi var halvvägs in. Att vi sedan fick ta om sex bilder var ju inte heller så lyckat. Men med alla misstag bär man alltid med sig nya erfarenheter, så när ni gör något liknande med nyfikna och vetgiriga 7-åringar - hejda er lite och ta med lagom många bilder - då kommer det säkert att bli alldeles utmärkt. LAGOM ÄR BÄST!

Det som VAR bra var att 7-åringarna utrustades med digitalkameror och fick ge sig ut på skolgården och in i kyrkan för att leta efter trianglar, rektanglar, kvadrater och cirklar som skulle fotograferas. Och när vi sedan tittade på den färdiga Voicethreaden upptäckte barnen att det fanns fler geometriska figurer än dem vi berättade om. Så sätt igång att leta!

Och står ni ut med att titta på presentationen - håll till godo :)

Kursplan, läroplan och bajsbrunt

Jag inser att kopplingen mellan att skriva blogg och att läsa i kursplanen/läroplanen är två sidor av samma sak. När jag skriver här kommer ofta kursplanen/läroplanen fram. Jag måste liksom se vad det är jag skriver om. Kanske borde jag skriva in kursplanens ord här i bloggen lite oftare - så att kopplingen mellan blogginlägg och kursplan/läroplan blir tydligare. Ja, ja, den som fortsätter att läsa här får se hur det blir med den saken, men att jag läser kursplan och läroplan ofta - det är ett som är säkert.

Ibland måste jag titta i kursplan/läroplan efter det undervisningstillfälle jag har haft tillsammans med eleverna. Det jag hade tänkt tog en ny vändning och/eller blev ännu bättre pga att eleverna var med och tyckte till.

Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar. Lpo94

Jag har idag arbetat med 7-åringarna som jag får "låna" på torsdagarna. Det är roligt och väldigt lärorikt. Idag skulle vi fortsätta att arbeta med färgerna på engelska och då passade det bra att leka "Under hökens vingar" (Ja, så heter det på Gotland. Där jag kommer ifrån, eller kanske rättare sagt på min tid hette det Höken under vingarna). Jag hade alltså tänkt att vi skulle träna på blue, red, green, white, yellow, purple, black, grey osv. Men ganska snabbt tröttnade eleverna på dessa färger och ville hellre säga lite mer fantasifulla färger på engelska:

• bajsbrun


• reflexgrön


• snorgrön


• trädbrun


• vinröd


• stålgrå


• trädgrön

- Visst, sa jag och vi fick bl a det stora nöjet att lära oss vad bajs heter på engelska - till elevernas stora förtjusning och den fantastiskt roliga och fnissiga färgen pink kom också till användning. Så kursplanens syfte och karraktär i engelska, att utveckla en allsidig kommunikativ förmåga har i alla fall använts idag.

Vid middagsbordet pratade jag om detta och min dotter talade om att precis så var det när hon var liten. Hon och hennes kompisar ville inte heller använda trista basfärger utan fantiserade hejvilt om allehanda nyanser av röd, blå, grön, brun...
Bild: Öpedagogen

Släpp!

- Maaaaarie! Kom ska jag visa! Jag har hittat en ny grej!

.. och jag sprang nyfiket fram till eleven som arbetade med Glogster för första gången - för jag vill så gärna lära mig en massa nya saker. Och varför ska vi lärare hela tiden veta ALLT?! Släpp lite på kontrollen och låt eleverna visa vad de kan, vad de hittar för intressanta och spännande saker och ..... det är dags att de får visa oss vägen. och inte tvärtom.

Det är mkt lättare att snacka med alla här

Inspirerad av IT-mammans inlägg igår var jag bara tvungen att pröva Twiducate idag och jag "lånade" en klass av en annan lärare. Vi hade en blandning av TodaysMeet och Twitter i klassen och det blev en succé. Vi utgick från en enkel frågeställning som eleverna skulle svara på, därefter skulle de kommentera någon annans inlägg och till sist var det fritt fram att skriva om precis vad som helst. Eleverna var engagerade och insåg att det fanns fördelar att kommunicera på detta nya sätt. Här är några elevreflektioner:

• Man kan prata mer lätt än att säga något inför klassen.
• Att man får säga vad man tycker.
• Det är mkt lättare att snacka med alla här
• Jag tycker det är en jättebra sida =D
• Det blir lättare att säga något och det är lite roligare typ.
• Man behöver inte tala högt.
• Det är enklare än att prata inför klassen :D å så får man bättre svar.
• Man kan skriva ut och sånt och som man inte vågar säga i klassen.
• Det kan bli pinsamt att sitta och prata i grupp.
• Det är lättare att säga vad man tycker här än att säga saker högt för klassen.

Det var intressant att se att eleverna kom på att de kunde låna tankar och idéer av varandra - Hur gör mina kompisar? Vad skriver de om? Samtidigt som jag hörde hur det bubblade av intresse och nyfikenhet hos eleverna blev jag också lite fundersam över att de tycker att det är så "läskigt" att prata med och inför sina kompisar. Genom elevernas reflektioner fick jag det bekräftat att det känns skönt för eleverna att få komma till tals på ett mer "anonymt" sätt. Det innebär att vi i skolan måste hitta andra vägar än att enbart låta eleverna redovisa högt inför mindre eller större grupp.

När vi hade gjort detta fick de elever som var intresserade pröva Glogster. Även här blev det stort engagemang och fina posters.Fram för lite web 2.0 i skolan!

Till sist; Min kollega blev eld och lågor när kollegan själv såg hur eleverna agerade och skulle till hösten ordna ett eget konto :) Jag berättade att man även kan använda Twiducate på t ex föräldramöten.
Bilder: Öpedagogen

Glogster

Många har pratat sig varma om Glogster. Nu har jag gjort mitt första försök, imorgon ska jag se om någon elev är intresserad.

Kastade papper är ett bevis på utveckling

Som sagt, jag håller på att packa ihop mitt klassrum - jag ska ju byta skola till hösten. Allt från pärmar till pyttesmå fingerdockor samsas i de fullproppade flyttlådorna.

Jag bläddrar mig igenom mina pärmar. En pärm för varje ämne, uppradade i bokhyllan, så har jag haft det sedan jag började min lärargärning för 11 år sedan. Idag tänker jag ämnesövergripande när jag planerar, undervisar och utvärderar, det gjorde jag inte då. Inget ämne kan stå helt isolerat från de andra ämnena. Men ändå innehåller mina pärmar ett isolerat ämne, den röda pärmen med engelska, den gula med matematik och den svarta med svenska.

Jag bläddrar vidare och ser gulnande anteckningar som jag gjorde under lärarhögsskoletiden. Det jag antecknade och inte riktigt förstod då, har jag en mycket stor förståelse för idag. Jag kommer ihåg när vi diskuterade kursplanen i svenska, där och då. Det var inga självklara saker att förstå för mig medan jag idag känner mig trygg med kursplaner och läroplaner.

Jag bläddrar på och vissa papper river jag ur och kastar. Det som jag en gång använde har ingen betydelse och funktion i min undervisning idag. Att kasta dessa papper är ett bevis på att jag har utvecklats som lärare. Vissa papper är jag på väg att kasta men inser sedan att om jag gör om själva formen till något annat kan det bli riktigt bra. På dessa papper sätter jag gula postit-lappar. Till dessa papper ska jag återvända och göra nytt. Andra papper sätter jag också postit-lappar på men skriver SB. Papprena ska göras om till SMARTboardlektioner.

Många av papprena som sitter i alla dessa pärmar (för jag har många fler än den svarta, den gula och den röda) får mig att göra en tidsresa tillbaka. Jag hamnar i andra skolor, i andra klassrum och med andra elever än dem jag har idag. Jag kommer ihåg hon och han och de och han och hon.

Frågan är nu om jag verkligen behöver allt som jag har sparat i dessa pärmar. För jag inser att många papper har suttit orörda väldigt länge. Men jag kan inte riktigt gå så långt att jag kan slänga dem. De har en viss potential. Så de enskilda papprena, i de isolerade pärmarna får sitta kvar tills jag ser ett samband mellan papprena i den röda och den gula och den svarta. Eller så kommer de att fortsätta att sitta i dessa pärmar, orörda, medan jag hittar nya vägar, nytt innehåll och nya infallsvinklar på något helt nytt ställe.

Bild: Öpedagogen

Verklighetsbaserad matematik

Här tänkte jag skriva om verklighetsbaserad matematik men det blev en krönika för tidningen Origo istället.

Inser att jag lägger allt större fokus på just matematiken i relation till verkligheten. Jag tycker det är viktigt och att eleverna får upp ögonen för just detta - verkligheten och matematiken hör ihop.

Hej Britt-Marie!

- Hej Britt-Marie! sa förskolebarnet.

- Eh, jag heter inte Britt-Marie, svarade jag.

- Jo, du heter Britt-Marie, svarade förskolebarnet.

- Jag heter bara Marie, kontrade jag.

- Men jag vill hitta på att du heter Britt-Marie?

- Visst får du det, sa jag och så skiljdes vi åt.

Bild: Öpedagogen

Krönika

Jag fick förfrågan att skriva en krönika.

Jag svarade ja och så skrev jag.

Jag är en dockfröken och en sagotant

Jag flyttar skola till hösten och håller just på med den stora flytten. När jag idag gick igenom några dammiga lådor hittade jag mina dockor - jag är nämligen en dockfröken, men oftast glömmer jag bort att jag är det. Att använda dockor i undervisningen öppnar upp för de mest fantastiska saker och barnen lägger ner all sin kraft och möda på att kommunicera med hjälp av dockan, oavsett vilken docka det är.

Jag kom i kontakt med Mirella Forsberg Ahlcronas bok om att använda handdockan som ett pedagogiskt redskap genom en kär vän och kollega och vi tillverkade dockor så det stod härliga till. Det var så himla roligt att vara så kreativ med färger, tyger, paljetter och knappnålar! Eleverna har också tillverkat sina egna dockor, gjort dem till personligheter och sedan använt dem i undervisningen, men det var för mycket länge sedan. Det har bl a tillverkats en drottning Kristina, djur, troll och allt som man bara kan komma på.

När jag nu dammar av lådorna och hittar mina fantastiskt fina dockor, saknar jag dem en aning och längtar efter att få arbeta med yngre barn. Jag tänker: Kan man använda dockor med mellanstadiebarn? Är det lite larvigt? Vad kan jag locka fram hos eleverna med dockan som pedaogiskt hjälpmedel? Kan jag använda dockan i matematiken? Såklart jag kan. Och tankarna mal på.

Låt mig presentera mina fina dockor, från vänster:

Lilla fröken Murgröna: Älskar Gotland och älskar att klättra. Här är hon finklädd men hon har också en enklare klänning som hon använder när hon klättrar och klänger.

Caterpiller Miller: Kan bara prata engelska och förstår därför bara engelska. Bor i en brun kartong, har en egen Caterpillerbok, ett fotoalbum och en hel hög med vykort som han skickar till alla barn som skriver något till honom.

Professor Ord: Samlar på allt som har med ord och bokstäver att göra. En riktig ordtrollare.

Och när jag dammade av mina lådor hittade jag mitt fantastiskt fina sagotält, lila och med vacker belysning i ... men det får jag berätta om en annan gång.

Bild: Öpedagogen