Lokal pedagogisk planering på Dela

Det startade med en tweet på Twitter i morse. Tweeten tog mig vidare till bloggen Vi lär varandra där Martin Ekholm skriver om den lokala pedagogiska planeringarna. Några kommentarer i bloggen och några nya tweetar på Twitter ledde till slut till en nystartad grupp på Dela.

Där har jag skapat en grupp där alla intresserade kan skriva och dela med sig av sina lokala pedagogiska planeringar och tankarna kring detta. Ni har också möjlighet att bifoga era LPP. Jag har lagt upp tre stycken av mina. De är ännu inte "i hamn" men på väg. Den svåraste delen i en LPP enligt min mening är bedömingsdelen. Där skulle jag vilja utveckla mig betydligt. Det vore mycket intressant att se hur ni andra gör, var ni är eller vart ni är på väg med er LPP. Bli medlem i Dela och ta sedan tillfället i akt att ge och ta i den nystartade gruppen Lokala pedagogiska planeringar.

Välkomna!

Bild: Öpedagogen

The friends

En dag i veckan arbetar jag och ettorna med engelska. Nu har vi under några veckor tränat på hur man hälsar och säger sitt namn, färger och några prepositioner - on, in och under. Detta resulterade till sist i denna lilla PhotoStoryfilm. Tänk vad de kan!

Det självklara arbetsverktyget

I dessa tider när skriftliga omdömen, individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram ska skrivas vore det väl inte för mycket begärt med en egen dator. Och förresten är datorn det självklara verktyget, oavsett tid på läsåret. Ett självklart arbetsverktyg i det digitala samhället som vi lärare faktiskt är en del av. Men datorn lyser med sin frånvaro.

Lärare kan inte allt

Jag hörde mig själv säga till eleverna:

- Ehh, jag är lite osäker på det här. Är det ok om jag hoppar över det och tar reda på hur det faktiskt ska vara ?
Bild: Öpedagogen

Bråk, procent och decimaltal

Idag fick eleverna ett uppdrag att fotografera procent, decimaltal och bråk hemma, i bilen, på fotbollsplanen - ja var som helst bara det inte är i skolan. De ska också kunna förklara och argumentera för sina bilder. Det ska bli spännande att få se vilka bilder och vilka argument som dyker upp. Jag tror faktiskt att även jag ska göra detta uppdrag. Det lät intressant eftersom jag gillar matematik, att fotografera och så gillar jag att koppla ihop matematiken med verkligheten eftersom det är där matematiken faktiskt hör hemma.
Bild: Öpedagogen

Ett annat sätt att ställa upp multiplikation

Matematikbok - hmmm?

Jag är inte den som förespråkar matematikboken som det styrande i matematikundervisningen. Döm då av min förvåning när jag i morse fick en idé om en matematikbok. Jag gillar idéen. Jag gillar min matematikbok. Jag känner mig en aning kommunikativ, öppen, verklighetsbaserad, "fåtalig", reflekterande, kreativ, sinnesfull, laborativ och styrdokumentsrelaterad. Än så länge ser jag bara boken i fragment - alltid en början.

Bild: Öpedagogen

Matematikväska

Jag googlar på sökordet "matematikväska" och får endast 9 träffar. Jag anser att det är på tok för få träffar för något som är så pass viktigt och intressant som matematikväskan faktiskt är. Fram för fler tankar, rapporter, utvärderingar etc kring matematikväskan på nätet. Och fram för fler matematikväskor, både i förskolan och i skolan. Matematikväskan skulle kunna vara den ultimata ersättningen för traditionella trista matteläxor. Hmm - det måste jag fundera mer på. En idé som bara kom upp när jag skrev här. Ibland är det toppen att reflektera och skriva ner sina tankar - det är då det dyker upp nya tankar och funderingar som behöver tas ställning till.
bild: Öpedagogen

... och så var det där om Facebook och sociala medier

... och så kom jag att tänka på det här med sociala medier och en del människors tyckande och tänkande om bl a Facebook. Självklart får alla tycka och tänka som de själva vill -det är ju det som är själva grejen med en demokrati. Men ibland blir jag en aning trött på människor som inte har Facebook själva men ändå kan uttala sig om att det inte är seriöst och att det bara är tidsfördriv och vad ska man göra där, vad är vitsen med att skriva inlägg om vad man gör och tänker och ladda upp en massa bilder som ingen vill se.

Jag brukar aldrig skriva något privat här men idag kommer jag i alla fall att tangera mitt privatliv. Idag löste jag Melodikrysset samtidigt som jag hade min dator påslagen. Jag gick ut hårt i Melodikrysset och kunde svaren på några av de första frågorna. Samtidigt hade jag skrivit att jag löste Melodikrysset på Facebook (och nu är det säkert någon som inte har FB som ojar sig över att vem är intresserad av det). Och tur var det att jag skrivit så för helt plötsligt hade jag en dialog med en vän som även hon satt med Melodikrysset på en annan plats i vårt avlånga land. Ni ser hur vi kommunicerade och delgav varandra här ovanför - för det är ju det det som är själva vitsen med sociala medier - att kommunicera, nätverka och delge.

Om vi sedan tänker steget längre in i den pedagogiska världen, så visst skulle vi kunna använda Facebook eller andra sociala medier i undervisningen- att kommunicera, delge och nätverka är ju själva grunden i skolan. Tänk lokalt, nationellt och internationellt. Tänk nytt, tänk stort, tänk pedagogiskt!

Att äta matte

Apelsinmatematik

Tidslös

Tänk dig att du inte har någon tidsuppfattning och svårt att komma ihåg de där sakerna som ska göras. Att aldrig veta när du ska gå till skolan eller jobbet, att missa det där Tv-programmet som du har sett fram emot hela veckan, att glömma bort din livsviktiga medicin vid en viss tidspunkt, missa bussen eller att inte veta hur länge 30 minuter är...

Jag har svårt att förstå hur det är. Det går nog inte att förstå men jag inser att en person som är i denna situation måste ha ett modernt hjälpmedel för att klara av sin vardag. Tänk dig då att få ha tillgång till en mobiltelefon med specifika applikationer i den och använda telefonen som ett kognitivt hjälpmedel. Med mobilen i fickan så är detta tidslösa tillstånd inte längre lika tidslöst.

Igår var jag på Workshop på Skoldatateket. Anna-Karin Bergius, VD på Comai presenterade MemoComai och ChronoComai, en slags kalenderfunktion med SMS-feedback och tidshjälpmedel som installeras i din mobiltelefon. Jag tycker det verkar mycket intressant och en fantastisk möjlighet för den person som är "tidslös". Jag vill med detta blogginlägg få er andra att i alla fall veta om att detta kognitiva hjälpmedel finns. Visst är detta lite reklam, men intressanta saker tänker jag definitivt föra vidare.

Aktiva eller arkiverade dokument?

Läraren är ålagd att skriva skriftliga omdömen, individuella utvecklingsplaner, åtgärdsprogam när det behövs och lokala pedagogiska planeringar och alla dess dokument ska utgå från strävansmålen. Jag läser för tillfället IUP - processen som är utgiven av Skolverket och tycker om det jag läser. Den är enkelt skrivet och väldigt innehållsrikt. Den tar upp alla dessa dokument och knyter ihop dem med varandra, eftersom de hör ihop.

Men... bara för att vi är ålagda att skriva dessa dokument, är de levande och aktiva? Vet våra elever (och föräldrar) om att de finns. Vet eleverna om vad som står skrivet i dem och kan de använda dem aktivt i de olika skolämnena? Vet vi lärare hur vi ska åskådliggöra våra styrdokument i dessa dokument? Hur ska vi konkretisera dem? Hur ska vi få våra elever delaktiga i denna process?

Jag kritiserar ingen, jag bara funderar högt om det som är grunden i all vår undervisning.
Bild: Öpedagogen

Plis, plis!!! - del 2

Häromdagen skrev jag om Plis, plis!!! och i torsdags kom så Vännerna och hälsade på. Barnen blir alldeles till sig när vännerna kommer och att då försöka göra något som jag har planerat är egentligen ganska svårt. Eleverna vill ju så mycket - säga en massa saker till Vännerna, visa saker, komma med nya idéer - det är liksom full rulle skulle jag vilja säga. Om någon nu tror att jag tycker det är jobbigt så är det inte alls så - det är fantastiskt att se elevernas entusiasm och nyfikenhet. De presenterar sig med: Hello my name is.... och de har själva kommit på något väldigt roligt - att presentera sig med Hello my name is .... och så hittar de på ett namn, det kan bli precis vad som helst, ni kan bara tänka er hur dessa fantasifulla ettor släpper loss och hur de fnittrar och skrattar glatt.

Nu till saken: De vill göra en teater med Vännerna:
- Kan vi inte få göra en teater?
- Men vi kan ju inte engelska!
- Marie kan hitta på vad vi ska säga!
- Ja, vi kan ha det på ett papper och så läser vi vad som står, vi syns ju inte när vi ska ha Vännerna på fingrarna.

Och jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop det. Jag har frågat om det är OK att jag funderar på hur vi ska kunna göra det och återkomma nästa torsdag. 10 entusiastiska ettor med en fingerdocka på fingret - hmmm? Ja något måste jag i alla fall komma på. Någon som har en idé att bidra med?

Pedagogstockholm

Jag rekommenderar varmt en pedagogisk guldgruva:

Pedagogstockholm

Bild: Öpedagogen

IUP-processen

Jag slår ett slag för Skolverkets publikation IUP-processen.
Läs den, det gör jag.
Bild: Öpedagogen

Jag har haft mitt huvud i taklampshöjd idag

Jag har stått på en hög stol idag. Jag stod där 15 minuter, nästan blickstilla. Någon gång bad eleverna mig att vända mig om så att de såg hur jag såg ut på baksidan. Annars stod jag där, högt ovanför golvet med huvudet väldigt nära taklamporna. Eleverna satt vid borden och tittade ibland upp på mig och sedan sänktes deras huvuden för att titta ner i deras skrivböcker. Där skrev de, tittade på mig, skrev lite till. Jag tittade ner på mina elever där de, fullt koncentrerade, satt och skrev för att beskriva och förklara hur jag såg ut, vad jag hade på mig i klädväg, smyckeväg, glasögonväg, hårväg ... ja alla tänkbara vägar. När de sedan hade läst klart läste vi beskrivningarn och var eniga om att det var bra beskrivningar på hur jag såg ut idag.

Vi arbetar med hur man beskriver saker. Vi har pratat, ritat, stått på stolar och eleverna har varit väldigt engagerade. "Jag vill också beskriva, jag vill också stå på en stol och bli beskriven, jag vill också..."

Ja så kan det vara en helt vanlig dag i skolan.

Plis, plis!!!

Jag har förmånen att arbeta med ettor ibland. Det är fantastiskt roligt för de yngre barnen är så spontana. För flera år sedan köpte jag fingerdockor på IKEA och de har hängt med och haft olika uppgifter under årens lopp i olika klasser. Just nu går dessa dockor under namnet "Vännerna". De kommer ibland på besök och de förstår bara engelska. Inte ett ord svenska kan de lära sig, envisa som bara den vill de bara använda sig av engelskan.

Det var nu längesedan som Vännerna var och hälsade på oss. Eleverna har frågat och undrat när de ska komma nästa gång och jag har sagt att eleverna får skriva brev till dem så kanske de dyker upp. Innan påsklov var det två elever som skrev varsitt brev. Först ville de inte skriva eftersom de själva inte ansåg att de kunde, men jag sa att skriv de ord ni kan på engelska och resten på svenska, så hjälper jag er att översätta.

En liten förklaring till ordet "kiss" i hjärtat här ovanför behövs: Vi håller på att lära oss färgerna på engelska och när vi kommer till färgen rosa, vet eleverna att det har något med kiss att göra, men de är inte riktigt säkra på hur det nu hänger ihop. Så förslagen har varit flera: kiss, piss och pink. Vi skrattar hjärtligt varenda gång vi kommer till färgen rosa. Så ordet "kiss" har betydelsen rosa här =)

Förskollärartankar

Förskollärartankar om att mäta.

Var är ni?

Jag kom att tänka på Bo, Gunilla, Kerstin Elisabeth, Ingrid, Ragnhild, Bengt, Ulla-Carin och alla de andra. Jag undrar vad de gör nu. Jag skulle vilja träffa hela bunten, det hade varit så roligt att se och höra vad de gör nu. Undrar hur man ska få tag på dem? Googla, Eniro, hitta.se? Finns de på Facebook eller är de en generation som inte finns där? Ska göra ett försök. Nu undrar du kanske vem jag skriver om - mina gamla lärare som jag har haft, allt från 1:an till gymnasiet. Vissa kommer jag ihåg för att jag gillade dem och vissa kommer jag ihåg för att jag gillade dem mindre. Men idag skulle jag vilja träffa dem alla för att diskutera deras syn på skola, elever, lärare och kursplaner. Hur de ser på det idag och hur de såg på det då, när jag var elev. Hur sjutton ska jag hitta dem? Jag tror vi skulle ha en trevlig träff - med skratt och djupa diskussioner.

Ord om en liten en

"Vidsynt, empatisk, verbal och filosofisk".

"Det var så E:s ansvarspedagog summerade E i ord. Jag tycker att det är fantastiska ord."

Så här kan man berätta om en liten en som här med full koncentration visar hur många år han snart ska fylla. Visst är det fantastiskt vackra ord om en liten en som är på väg att upptäcka världen, sig själv och livet.

Och jag tycker om ordet ansvarspedagog - en pedagog med ansvar. Ja jag gillar verkligen det!

Tiden går långsamt - är det tråkigt i skolan då?

Jag gick i mataffären då en liten pojke och en kvinna susade förbi mig:

- Oj, är klockan redan så mycket, sa den lilla pojken.
- Mmmm, svarade kvinnan.
- Tänk vad tiden går fort när man är ledig. I skolan går tiden jättesakta, sa pojken.
- Gör den? undrade kvinnan.
- Mmmm, svarade pojken.

Först log jag sedan slutade jag omedelbart att dra på mungiporna. Hur många elever tycker att tiden går så väldigt sakta när de befinner sig i skolan? Vad är det som gör att skoldagen blir så lång? Är det läraren? Är det ämnena? Är det för att lärarna lyssnar för lite på eleverna? Har vi för bråttom? Går det för sakta? Är skolan för lite lik den verklighet som eleverna befinner sig när de är utanför skolans väggar? Är det för att eleverna inte får vara med och påverka sin skoldag? Är det innehållet vi fyller skoldagen med? Är det kompisarna? Är det för att eleven äter dåligt med skolmat?

Är det för att .... ja vad är det som gör att tiden går sakta i skolan? För om tiden går långsamt har man det nog ganska så tråkigt, tror jag i alla fall. Och har vi det tråkigt, ja då lär vi oss inte speciellt mycket - hmmmm...
Bild: Öpedagogen

Lars H Gustafsson via Tysta tankar

Jag kom via UR, Skolfronts skolbloggar till Tysta tankar. Där hänvisar Mats till barnläkaren Lars H Gustafsson, LÄS artikeln! Jag ser fram emot Lars bok "Växa - inte lyda" - den ska jag absolut läsa. Se även videoklipp om boken

Påsklov

Jag blickar ut - det är påsklov!

Påsklov innebär att jag drar ner på takten,
drar åt handbromsen,
är mer offline än online.

Promenerar,
fotograferar
och
läser
mer än vanligt.

Bild: Öpedagogen