Jag tror våra elever vill prata mer med oss än vad vi ger tillfälle till. En elev fick möjlighet att ensam sitta och prata med mig och eleven pratade och pratade och pratade. Jag insåg att det fanns ett behov för eleven att prata och ha någon som lyssnade. Jag fick reda på så mycket. Det var intressant att höra alla minnen, drömmar och faktiska händelser som eleven berättade om. Det blev en dramatisk berättelse med ett lyckligt slut.Jag tror våra elever får prata alldeles för lite i skolan och framför allt prata om saker som ligger dem väldigt nära, men där vi inte ger tillfälle till det. När eleven hade berättat tänkte jag på strävansmålen i svenska:
- utvecklar en språklig säkerhet i tal
- kan, vill och vågar uttrycka sig i många olika sammanhang
- genom talet erövra medel för tänkande, lärande, kontakt och påverkan,
- utvecklar sin förmåga i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera
Framför mig satt eleven som berättade, förklarade och fullkomligt briljerade i talandets konst. Tänk om eleverna fick lite mer tid till att arbeta med viktiga tankar och frågor som ligger dem nära, istället för krig, årtal och andra saker som "bara måste göras" i skolan. Ibland undrar jag vad det är vi måste. Vi måste följa strävansmålen i kursplanen - absolut, men sen då?
Bild: Öpedagogen







