Linnea, Linnea, Linnea

Idag kallade jag en elev för Linnea - tre gånger.

Problemet var bara att eleven inte alls heter Linnea.
En trött och okoncentrerad lärare insåg att nu var det dags för....
SPORTLOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOV!!!
Bild: Öpedagogen

Bloggprat

Eleverna och jag har bloggpratat idag. I höstas startade jag igång en blogg som jag tänkte att eleverna ville skriva i. Jag hade tänkt att de kunde reflektera där, skriva vad de lärt sig, hur de lärt sig och andra tankar kring skolan. Det gick bra i en månad, sen rann det liksom ut i sanden. Jag som hade tänkt att vi skulle ha den där bloggen så att eleverna fick skriva till någon mottagare och att föräldrar, kompisar, mostrar, fastrar och andra nära och kära kunde läsa om hur skolan är idag. Så blev det inte - bloggen har inte varit igång sedan i september. Jag tyckte det var trist, kände en uns av misslyckande. Jag själv har ju haft ett sådant utbyte av bloggandet - lärt mig oerhört mycket och har knutit många värdefulla kontakter. Ni kanske märker vad jag skriver hela tiden, jag, jag, jag, jag, jag. Jag glömde bort eleverna i mitt tänk. Jag frågade aldrig vad de ville, hur de ville göra, varför de ville. Jag tog för givet.

Så idag tog vi och tittade på andra elevbloggar - Backaboken, Boktokar och Superklassen. Vi läste, lyssnade och tittade hur de hade gjort. Vi diskuterade mottagare, syfte med en blogg, vilja att skriva eller ovilja. När vi läst, inspirerats och sett många bra exempel till vad man kan ha en blogg till, beslutade vi oss för att ta nya tag och försöka börja skriva igen. Idag blev det vi, vi, vi.

Nu får vi se hur det går med bloggen. Jag har frågat eleverna om det är okej att tala om att den finns och det tyckte de. Så här får ni adressen och kommentera gärna, det hade varit roligt om de kunde få gensvar i början av vårt andra försök. http://elevtankar.blogspot.com

VÄLKOMNA!

SMARTboard skapar nyfiket intresserade elever

Äntligen är jag igång med SMARTboarden igen. Det känns lite stapplande. En hel termins frånvaro från SB gör att jag känner mig en aning ringrostig - men jag är på G.

De som inte alls känner sig ringrostiga är eleverna - de är nyfiket vetgiriga. Dörren till klassrummet öppnas titt som tätt och nyfikna ögon suktar efter tavlan. De kommer in och tittar, känner och funderar tillsammans med oss andra som SMARTboardarbetar. Kan vi få? Kan vi använda? En eller flera elever använder nu SMARTboardtavlan till det mesta - lek, rit, kladd, presentationer, spel, internet, klura, lyssna, fnissa, pröva och ... ja säg vad tavlan inte används till.

Medan eleverna gör allt som jag beskriver här ovan, funderar jag. Man kan lätt bli "bländad" av SB och undra vad man ska göra med den och alla häftiga finesser. Vaktmästaren som tittade in gjorde stora ögon och började prata om svarta tavlans utveckling till dagens SB. SB är precis som allt annat i skolan - ett hjälpmedel. Vad vi ska använda den till avgör vi pedagoger som har vårt uppdrag i kursplaner och läroplan att relatera till. Men jag ser en stor vinst av att eleverna är nyfikna och tycker det är kul. För SB måste vara elevernas arbetsredskap lika mycket som lärarnas. Och oavsett om man är lärare eller elev - vem vill inte lära sig nytt när man är nyfiket intresserad?

Det självklara arbetsredskapet

Vi måste ta in datorn mer i vår undervisning. Datorn är ett pedagogiskt hjälpmedel. Hjälpmedel är till för att underlätta. Det är alltså upp till pedagogen och eleven vad datorn ska användas till. Däremot undrar jag varför datorns självklara plats i klassrummet verkar vara så osjälvklar. Argumenten för att inte använda datorn tenderar ibland att vara fler än argumenten för - och det är lärare som argumenterar emot. Det är väldigt lätt att ta in datorn i undervisningen - läs kursplanerna och du hittar omedelbart datorns möjligheter och plats i undervisningen.

Jag tänker mycket kring detta och ju mer jag tänker på det desto självklarare blir det. Det som ter sig lite märkligt är att inte lärare och elever har sin egen arbetsdator. På vilken arbetsplats delar man datorer med fler än sig själv? Skolan verkar vara den enda platsen där det är så.

Ja, jag är en aning kritisk - men det tycker jag att jag har rätt att vara. Och vad ska man ha datorn till då? Ja det här t ex:



Sätt en digitalkamera i elevens hand, låt han/hon fotografera och sedan skapa en härlig presentation med sina bilder och musik från t ex Animoto. Härligt! Och vad det står i kursplanen om detta? Ja, det får du se efter själv;)

Alla bilder i presentationen har jag tagit.

Det var det där med språket...

Jag frågade om eleven kunde uppskatta hur många gånger eleven hade hoppat.
- Ungefär 90 gånger, svarade eleven.
Oj, tänkte jag tyst för mig själv. Eleven hade ju hoppat ungefär 10 gånger, elevens uppskattning låg långt från det svar jag hade förväntat mig.
Sedan tänkte jag bara mer och mer på det där som eleven hade sagt tills jag förstod.
DET VAR JU JAG SOM HADE TÄNKT OCH SAGT HELT FEL OCH ELEVEN HADE FULL KOLL.

Jag hade menat hur många omgångar som eleven hade hoppat och eleven hade tänkt hur många gånger (precis det jag hade sagt, men faktiskt menat något helt annat). Eleven hade hoppat 9 skutt varje gång, ca 10 omgångar .... och hur många hopp blir det? Jo, ca 90 hopp.

Det var ju det där med språket, hur man uttrycker sig, vilka ord man väljer.

Jag och eleverna lärde oss nytt om siffror och division idag

Vi lärare tar alldeles för mycket för givet (jag har skrivit om det förut). För att få syn på elevernas kunskaper måste vi också prata med dem, lyssna in vad de kan, förstår och vad de behöver hjälp med. Eleverna i sin tur måste få sätta ord på sin kunskap, lyssna till kompisarnas kunskaper och stöta och blöta den nya kunskapen med sin egen.

Idag räknade vi division. Jag hade skrivit upp flera tal på tavlan 376/4, 656/6 osv. Sedan fick eleverna först lösa dem själva och sen löste vi talen tillsammans, eleverna fick berätta högt hur de tänkte när de löste talen. Det var intressant att höra hur de tänkte, vilka strategier de använde sig av och hur de ibland räknade fel och hur de då gjorde för att hitta rätt väg tillbaka. När talet var löst ställde jag en fråga:

- Det här talet, vad kan det vara i verkligheten?
- Ehhhhhhhhh?, svarade eleverna.
- Jo de här siffrorna är ju något som kan finnas här i skolan, hemma, i en saga, i affären, på motorcrossbanan osv.
- Hur då menar du?, undrade de.
- Ta 376/4 t ex. Det skulle ju kunna vara att det fanns 376 tennisbollar som ska paketeras i rör där det får plats fyra bollar i varje rör. Hur många rör behövs det till alla bollarna? Eller det fanns 376 kronor och pengarna skulle delas lika mellan Anna, Bella, Cissi och Danielle. Hur mycket pengar skulle varje tjej ha.
- Jaha, menar du så, sa eleverna.

Och så gick vi vidare till nästa tal och löste det tillsammans och sedan fick eleverna komma med förslag om vad det kunde vara i verkligheten och då kom de med massor av förslag om ölburkar, motorcrossar, sju små dvärgarna och mycket mer.

Jag fick syn på något nytt idag: elevernas divisionkunskaper och tankar kring division medan eleverna fick syn på att siffror i matteboken eller på whiteboarden representerar något. Det är inte hemliga, mystiska eller helt obegripliga tal och siffror tagna helt ur luften. Det finns ett samband mellan matematiken och det vi gör utanför skolan.

Ingen engelska idag.

- Blir det ingen engelska idag? frågade eleven.

- Nej, vi har ju OS idag, sa jag
- Åhhhh vad tråkigt, för jag tycker engelska är så roligt!
Bild: Öpedagogen

Backaboken

Titta in på Backabokens blogg. Här tipsar elever i Ystad andra elever om läsvärda böcker. Det roliga med denna sida är att eleverna läst in korta ljudfiler där de läser en bit ur boken de skrivit om.

Intressant och trevligt att höra dialekter från barn i en annan del av Sverige.

Kan, vill och vågar

- Jag vill också, sa eleven.
- Visst, sa jag.
Och så läste eleven upp halva berättelsen om Snövit, på engelska.
Koncentrerat, fokuserat, med vilja och en känsla av att kunna.
Jag kunde inte släppa eleven med mina ögon, jag log, leendet gick från öra till öra.
Jag känner den här eleven och vet att viljan inte alltid finns.
Jag blev så glatt överraskad för elevens skull.

Vid skoldagens slut skrev eleven:
JAG LÄSTE SNÖVIT HÖGT PÅ ENGELSKAN. JAG VAR ALLDELES SVETTIG FÖR JAG VAR SÅ NERVÖS.
Idag har eleven fått syn på att eleven kan, vill och vågar. Det är stort för just den här eleven!
Bild: Öpedagogen

Förstå och använda tal - en handbok

Jag läser NCM:s bok Förstå och använda tal - en handbok. Den är så intressant och givande.
Jag spritter av tankar och idéer kring min utveckling i matematik som i sin tur leder till elevernas matematikutveckling.

Läs boken!

Göra en sak i taget?

Hittade en intressant länk och Kristina Alexanderssons blogg.
Hur ska vi i skolan möta elevers sätt att lära? Det är stora och viktiga saker att ta ställning till. Det borde vi diskutera på våra pedagogiska möten.

Fel, fel, fel!!!!

Eleven har svarat fel - en bock i kanten!!!

När läraren tittar igenom eller rättar sina elevers matematiktankar är det väldigt viktigt att se hur eleven har tänkt. Hade jag bara rättat den här elevens matteuppgift hade det blivit fel, eleven kan inte.

Nu satt jag istället tillsammans med eleven, vi gick igenom varje tal, diskuterade och eleven reflekterade - hela tiden. Den här eleven är en mycket klok och reflekterande elev:

- Det blev fel svar men jag såg ju att svaret inte var rimligt. Det kan ju inte bli 1078 elever om det var 154 elever från början, förklarade eleven.
- Vad bra att du ser efter om svaret är rimligt i förhållande till frågeställningen, svarade jag. Och jag ser att du kan räkna multiplikation och att du kan förklara hur du tänker.
(Jag tror att ni nu ojar er över att eleven ställt upp multiplikationen helt fel,!). Den diskussionen hade vi också.

Genom detta matematiksamtal fick jag kunskap om att eleven reflekterar, ser om svaret är rimligt, kan räkna ut ett multiplikationstal, kan resonera och förklara. Det är många strävansmål det och många positiva saker att skriva i det skriftliga omdömet!

Pedagogsamtalat

Jag pedagogsamtalar varje dag - här på bloggen, på matematikundervisning.se och på Twitter. Jag pedagogsamtalar när jag själv skriver och när jag läser andras blogginlägg, kommentarer och tweetar. Jag inspireras av att pedagogsamtala.

Idag har jag pedagogsamtalat. Vi var först 3 pedagoger, vi satt i ett och samma klassrum. Efter ett tag blev vi 4. Det är intressant att höra vilka tankar som dyker upp när pedagoger samtalar pedagogiskt.

SkolbibliotekÖst

Läs en mycket intressant skolbiblioteksblogg - SkolbibliotekÖst

Bild: Öpedagogen

Improve a little...

Skickade citatet här nere till Anne-Marie Körling på hennes födelsedag. Citatet säger så mycket så jag var tvungen att ha med det här också ...

When you improve a little each day, eventually big things occur... Not tomorrow, not the next day but eventually a big gain is made. Don´t look for the big, quick, improvement. Seek the small improvement one day at a time. That´s the only way it happens - and when it happens, it lasts.

John Wooden 1997, Coach of the 20th century
(från Attila Szaboos föreläsning på Matematikbiennalen 2010

Familjen pengar

Läs om familjen Mynt, familjen Sedel och ...

Tänk om...

Jag har i några dagar funderat på att vi lärare kan - väldigt mycket. Alla är vi olika och därför kan vi olika saker. Vissa av oss brinner för matematik medan andra brinner för IKT. Några är väldigt intresserade av engelska medan någon känner lust för skrivandets konst. En är expert på sociala medier medan en annan har lång erfarenhet av slöjdandets hemligheter.

Tänk om vi alltid tog tillvara på andra lärares kunnande, nyfikenhet, lust och intresse.

Tänk om vi andra, som inte kan, som inte har lust, tar oss tid till att lyssna på den kunnige.

Tänk om vi vågar dela med oss av vår kunskap till våra kollegor.

Tänk om vi vågar fråga en annan lärare: Du verkar kunna, har du tid att diskutera det med mig?

Tänk om alla lärare någon gång fick möjligheten att berätta för sina kollegor, på skolan eller på en annan skola.

Tänk om någon av oss som lyssnar, blir intresserade och försöker lära oss det nya.

Tänk vad rektorer skulle bli förvånade över den kunskap som finns i den egna skolan och i andras skolor.

Tänk vad vi skulle kunna fortbilda varandra.

Tänk om det vore så, tänk ...

Låt eleverna få göra detta

Create your own video slideshow at animoto.com.

Create your own video slideshow at animoto.com.

Inspirerad av Joachim Thornström på Skolväskan har jag nu gjort en video i Animoto. Lätt, roligt och ett häftigt resultat. Absolut ett redskap för våra elever! Testa du också.

Surfande mobiltelefon

Ja, hit var jag förpassad under Matematikbiennalen 2010 eftersom jag inte har en mobiltelefon som man kan surfa på. Synd bara att det var fler än jag som var i samma situation. Lång kö och endast 5 minuterssurf... Dags att införskaffa sig en surfande mobiltelefon?

Pedagogisk påfyllning

När eleverna uteblev pga snöovädret satt jag och fördjupade mig i intressant pedagogisk litteratur. Jag önskar att jag kunde göra det oftare. Litteraturen fyller på, omkullkastar och omvärderar mina pedagogiska tankar. Jag tycker om att omvärdera, tanka på, tänka hit och tänka dit. Det är det som gör att jag hela tiden hittar nya och intressanta infallsvinklar i mitt yrke.

Färdighetsträna

Färdighetsträna - viktigt men tråkigt. Ja, så har vi nog alla tyckt och tänkt, antingen som lärare eller som elev en gång i tiden. Därför kändes en föreläsning extra intressant under Matematikbiennalen: Färdighetsträning - viktigt och roligt.

Jag såg verkligen fram emot föreläsningen med Margareta Forsbäck, lärarutbildare på Stockholms universitet. Och jag verkade inte vara den enda, föreläsningssalen var full till sista plats. Margareta talade klart och tydligt om att vi som lärare inte kan vänta in eleven som inte förstår genom att resonera att de lär sig nog med tiden - vi har ett uppdrag. Hon påtalade också att "De minst intresserade eleverna behöver de mest intresserade lärarna". Margareta var också noga med att tala om att vi ska se på helheten för att sedan bryta ner helheten i delar. Vi behöver också se till att eleverna får använda sina sinnen (hörsel, syn, känsel) när de arbetar med matematik. Och glöm inte bort - vi måste lära våra elever att se om svaret är rimligt! Vi har också en uppgift att få eleverna att pendla mellan det konkreta och det abstrakta. Eleverna har rätt att landa i det abstrakta och att de också får med sig en förståelse på vägen dit. De ska också kunna se samband och dra slutsatser.

En mycket inspirerande föreläsning med mycket intressanta tankar och där Margareta visade hur vi kunde arbeta med färdighetsträning. Idag har jag arbetat med några av Margaretas idéer och det visade sig vara väldigt givande för eleven. Med glada och glittrande ögon, nyfikenhet och ett ständigt fnitter arbetade vi tillsammans idag med talet 5. Vi utgick från helheten och delade sedan upp 5 i 5-kompisar. Vi använde känsel, syn och hörsel. Hörseln var definitivt det roligaste av allt, enligt eleven. Vi skulle höra när den andra lade ner gem i en tändstickask - djup koncentration -men ack så roligt. Sedan skulle man komma på hur många gem som fanns i den gömda handen (3 gem i asken innebar 2 gem i den gömda handen osv). Att gömma några pärlor uppträdda på en tråd i en ask och sedan komma på hur många som gömde sig - väldigt roligt det med. Elevens reflektion var att det hade varit jätteroligt och att eleven lärt sig 5-kompisar.

Så, färdighetsträning kan vara jätteroligt - det är bara frågan om vad och hur man gör det.

Bilder: Öpedagogen

Öppna frågor om bebisar

Då jag inte är klasslärare detta läsår har jag förmånen att ibland få göra inhopp i andra lärares klasser, idag var en sådan dag under en mattelektion. Som jag tidigare har skrivit här är jag mycket intresserad av öppna frågor (som jag håller på lär mig om) och jag hade så en mattelektion med fokus på den öppna frågan.

Under en dag på barnavårdscentralen blev 10 bebisar vägda. Tillsammans vägde bebisarna 53 kg. Hur mycket vägde varje bebis?

Eleverna fick arbeta i grupp eller i par och lösningarna var lika många som det fanns elever, här kommer några: 7 barn väger 5 kilo och 3 barn väger 6 kilo, 10 bebisar väger 5,3 kg, 7+7+7+7+7+7+7+2+1+1 (här blev det diskussioner om bebisar kan väga 1 kg), 4600g+5400g+5100g+5800g+5200g+5700g+5200g+5900g+5300g+4800g och 5300g/baby.

Det som sedan var intressant var att de här eleverna inte är så vana att delge sina mattetankar med sina klasskamrater. Alla fick berätta vad just de hade kommit fram till och sist kom elevreflektionerna i skriftlig form (som jag anser blir mer och mer viktiga ju mer eleverna får reflektera):

• Det var bra att lyssna på en kompis, jag lärde mig mer då.
• Jag har inte lärt mig något för jag kunde allt.
• Det var bra att lyssna på kompisarna.
• Det var intressant alla tänkte på nästan helt olika sätt.
• Jag har också lärt mig öppna frågor att öppna är att det finns flera svar.
• Det gav mig inget att lyssna på kompisarna.
• Det var inte så roligt för jag kunde det redan.
• Jag lyssnade på XXXXX hon är bra på sånna uppgifter.
• När vi lyssnade på kompisarna så lärde jag mig andra sätt att räkna.
• Jag har lärt mig att det är lättare att klura mera på frågan när man har nån att diskutera frågan med.
• Det var roligt för det var klurigt.
• En öppen fråga har flera svar.

Mina reflektioner är:

• Eleverna kom fram till att om man dividerade 50kg /10 så blev det 5kg/barn, men sedan gick det inte att dividera 3/10.
• Eleven frågar: Får man kontrollera med miniräknare?? Absolut!, svarar jag. Varför måste eleven be om lov för att få använda miniräknaren?
• Vi kom i tidspress vilket gjorde att vi fick hasta på på slutet - inte bra.
• Jag kunde ha samlat in elevernas lösning och sedan visat dem på SMARTboarden.
• Eleverna kunde ha förtydligat sina svar genom att skriva OCH berätta hur det hade tänkt. Nu berättade de bara.
• Utifrån elevernas lösningar och frågor hittar jag nya saker att undervisa om.

Yeaaaah! Oh nej!

Yeaaaah!

Oh nej!

Jaaaa!

Neeej!

Asså shit!

Wow!

Suck!

Pust!

- Det märks att jag inte räknat matte på länge, måste bero på att jag haft jullov och varit på skidresa, sa den ena eleven.

- Ja, jag märker det också, sa den andra.

Eleverna fick idag göra Skolverkets diagnos Diamant, som ett led i vårt matteprojekt. När de hade gjort det fick de själva rätta med miniräknare och sedan se och diskutera tillsammans vad de hade gjort bra och vad de kunde utveckla. Intressant var det iaf att sitta bredvid och lyssna och också intressant att vara med i diskussionen.

Det var spännande att lära sig så mycket

Så här reflekterade eleverna idag.