07 augusti 2010

Bla, bla, bla, bla

Jag har funderat mycket på det här med att tala i skolan. Gör vi det tillräckligt mycket tillsammans med våra elever eller är vi lärare en aning för "skriftliga"? Hur bedömer och tolkar vi det muntliga som finns där för en sekund eller två? Det är lättare att bedöma det skriftliga, det finns där på pränt och är lätt att gå tillbaka till. Jag är mer den skriftliga läraren än den muntliga men börjar så sakteliga förstå innebörden av att vara muntlig tillsammans med eleverna. Självklart diskuterar jag och eleverna tillsammans men jag har inte förrän nu insett och gjort det tydligt för mig själv att det muntliga är av största vikt i arbetet med eleverna. Genom det muntliga får alla elever tillgång till det vi arbetar med i skolan och läraren får en inblick i hur eleverna tänker och funderar. Jag säger inte att vi inte ska skriva i skolan, för det ska vi definitivt göra, det är vårt uppdrag. Och jag säger inte att det är läraren som ska stå och berätta och diskutera hela tiden, jag tänker bara att vi tillsammans ska prata med och lyssna på varandra mycket, mycket mer än vad vi gör. Vad säger ett knäpptyst klassrum där enbart pennor krafsar eller tangenterna rasslar?

Jag funderar också på de människor som för vidare sin kunskap genom berättelser, där inte papper och penna är något som finns eller används. Jag har även blivit intresserad av Sokrates och frågandets konst. Jag är på väg någonstans men vet inte riktigt vart. Det är spännande att vara lärare! Ständig utveckling och ständigt nya saker att fundera på och ta ställning till.

Jag tittar i synonymordlistan på ordet diskutera och finner: dryfta, samtala, överlägga, avhandla, argumentera, debattera, resonera, konferera, prata, ventilera, lufta, vädra och utbyta meningar. Det är just detta vi ska göra i skolan, i en salig blandning.

Jag tittar i kursplanen i svenska för att se vad den säger om att vara muntlig:
  • ... ge eleverna möjligheter till att använda och utveckla sin förmåga att tala, lyssna ...
  • Svenskämnet har som syfte att främja elevernas förmåga att tala....
  • Genom språket sker kommunikation och samarbete med andra.
  • Svenskämnet syftar till att tillsammans med andra ämnen i skolan utveckla elevernas kommunikationsförmåga, tänkande och kreativitet.
  • utvecklar sin fantasi och lust att skapa med hjälp av språket, både individuellt och med andra,
  • utvecklar en språklig säkerhet i tal ... och kan, vill och vågar uttrycka sig i många olika sammanhang, samt genom ... talet erövrar medel för tänkande, lärande, kontakt och påverkan,
  • utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker, samt stimuleras till att reflektera och värdera,
  • förvärvar insikt i hur lärande går till och reflekterar över sin egen utveckling och lär sig att både på egen hand och tillsammans med andra använda erfarenheter, tänkande och språkliga färdigheter för att bilda och befästa kunskaper.
  • Redan det lilla barnet argumenterar och diskuterar och tonåringen har inte upphört att berätta och fantisera, men de gör det på olika sätt. Redan det lilla barnet kan delta i samtal...
  • Men inom svenskämnet ryms huvudansvaret för eleverna språkliga utveckling, vilket innebär ökad säkerhet att använda språket uttrycksfullt och tydligt i tal...
  • Arbetet med språket och litteraturen skapar möjligheter att tillgodose elevernas behov att uttrycka vad de känner och tänker.
  • Språket utvecklas i ett socialt samspel med andra.
  • När eleverna använder sitt språk - talar, lyssnar...i meningsfulla sammanhang, kan de utveckla goda språkfärdigheter.
  • Genom att använda språket lär sig eleverna behärska situationer som ställer olika språkliga krav på inlevelse, utförlighet och formell korrekthet.
SPRÅKET UTVECKLAS I ETT SOCIALT SAMSPEL MED ANDRA
(kursplanen i svenska)

Det är med andra ord väldigt tydligt vad en stor av skoldagen ska användas till.
Bild: Öpedagogen

Inga kommentarer: