01 juni 2010

Jag är en dockfröken och en sagotant

Jag flyttar skola till hösten och håller just på med den stora flytten. När jag idag gick igenom några dammiga lådor hittade jag mina dockor - jag är nämligen en dockfröken, men oftast glömmer jag bort att jag är det. Att använda dockor i undervisningen öppnar upp för de mest fantastiska saker och barnen lägger ner all sin kraft och möda på att kommunicera med hjälp av dockan, oavsett vilken docka det är.

Jag kom i kontakt med Mirella Forsberg Ahlcronas bok om att använda handdockan som ett pedagogiskt redskap genom en kär vän och kollega och vi tillverkade dockor så det stod härliga till. Det var så himla roligt att vara så kreativ med färger, tyger, paljetter och knappnålar! Eleverna har också tillverkat sina egna dockor, gjort dem till personligheter och sedan använt dem i undervisningen, men det var för mycket länge sedan. Det har bl a tillverkats en drottning Kristina, djur, troll och allt som man bara kan komma på.

När jag nu dammar av lådorna och hittar mina fantastiskt fina dockor, saknar jag dem en aning och längtar efter att få arbeta med yngre barn. Jag tänker: Kan man använda dockor med mellanstadiebarn? Är det lite larvigt? Vad kan jag locka fram hos eleverna med dockan som pedaogiskt hjälpmedel? Kan jag använda dockan i matematiken? Såklart jag kan. Och tankarna mal på.

Låt mig presentera mina fina dockor, från vänster:
Lilla fröken Murgröna: Älskar Gotland och älskar att klättra. Här är hon finklädd men hon har också en enklare klänning som hon använder när hon klättrar och klänger.
Caterpiller Miller: Kan bara prata engelska och förstår därför bara engelska. Bor i en brun kartong, har en egen Caterpillerbok, ett fotoalbum och en hel hög med vykort som han skickar till alla barn som skriver något till honom.
Professor Ord: Samlar på allt som har med ord och bokstäver att göra. En riktig ordtrollare.
Och när jag dammade av mina lådor hittade jag mitt fantastiskt fina sagotält, lila och med vacker belysning i ... men det får jag berätta om en annan gång.
Bild: Öpedagogen

2 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant att du reflekterar över var åldersgränsen för dockorna går.

Jag sitter precis med en uppgift (läser till bildlärare på su) som antingen skall redovisas som en skriftlig reflektion eller som en tecknad serie.

Jag själv tycker att det känns en aningens "fånigt" att vi som studerar på en akademisk nivå, skall få i uppgift att redovisa en uppgift i serieform.

Så här sitter jag nu med samma funderingar som du. Hur långt upp i åldrarna skall/kan man egentligen använda sig av "leken" i undervisningen?

Förövrigt tycker jag att dina dockor är helt fantastiska och tror att de säkerligen går hem även i en mellanstadieklass.

mvh, Lisa

Öpedagogen sa...

Hej Lisa

Leken kan man använda hur långt upp som helst i åldrarna, eleverna tycker om att leka. Vad man sedan lägger in för innehåll i leken är ju att anpassa till "rätt" ålder. Dockor är lek så visst kan vi använda dem. Kanske är det jag som vuxen som tänker för snävt. Vi ska nog leka mer än vad vi gör i skolan och leken finns inskriven i Lpo 94.

Läser mer om lek i mitt blogginlägg här:
http://opedagogen.blogspot.com/2009/12/kunskap-kraver-lek.html