16 maj 2010

Ett tidigt bokslut.

Läsåret börjar närma sig sitt slut och jag blickar tillbaka. Det har varit ett lärorikt år, både på gott och ont. Jag har lärt mig mycket nytt och intressant under lärsåret. Tänk att arbeta som lärare och alltid göra som man alltid har gjort - nej det skulle inte passa mig. Att vara nyfiken, testa för att ta till sig eller förkasta är väldigt utvecklande. Utan det där testandet skulle det inte vara roligt att arbeta.

Under läsåret har jag lyft min blick än mer från matematikboken och insett att matematik är så mycket mer än boken, matematik är en del av verkligheten. Våra skolors medverkan i Skolverkets satsning på matematik har gjort att vi i kollegiet har haft många pedagogiska diskussioner och prövat oss fram i matematikens spännande värld. Genom matematiksatsningen har jag också kommit i kontakt med förskollärare som har öppnat ögonen för mig angående förskolematematiken - det har varit givande.

Jag har arbetat med socialt nätverkande med eleverna - och är inte riktigt nöjd med hur det blev. Detta är något jag vill vidareutveckla under nästa läsår.

Jag har också insett vikten av att diskutera och lyssna tillsammans med eleverna. I diskussionerna och lyssnandet lyfts kunskap, frågor, funderingar, tankar och annat upp som i tystnad inte skulle komma upp till ytan.

Jag fick en förfrågan om att bli krönikör på Origo och tackade ja - min första krönika publicerades i början av maj.

Jag har lärt känna en hel del intressanta människor, både via sociala nätverk och utanför datorns värld. Jag har också haft förmånen att arbeta med nya kollegor.

Jag har fått pröva på läraryrket på ett lite annorlunda sätt under året, att inte vara klasslärare har givit mig nya tankar kring mitt yrke, elevernas rättigheter, nivågrupperingar, lärande mm.

Jag har bloggat, både här på Öpedagogen och på andra ställen och gjort en hel del annat.

Att vara med både här och där, har också sin baksida. Att "brinna" för sitt yrke frestar på. Det är lätt att dras med och känna att det ibland går en aning för fort och att arbetsbelastningen också blir en aning för stor. Jag beklagar mig inte eftersom allt är självvalt, jag bara reflekterar här i bloggen. Detta innebär att jag nu drar åt handbromsen - ordentligt. Jag tänker ligga lågt och vad det innebär vet jag inte i skrivande stund, det visar sig nog.

Men innan jag drar ner på takten och innan jag drar åt handbromsen ska jag åka till Framtidens lärande i slutet av nästa vecka, vilket jag ser fram emot, för att träffa intressanta personer som förhoppningsvis kan lära mig något nytt :)
Bild: Öpedagogen

Inga kommentarer: