31 mars 2010

Prata, prata, prata

Jag tror våra elever vill prata mer med oss än vad vi ger tillfälle till. En elev fick möjlighet att ensam sitta och prata med mig och eleven pratade och pratade och pratade. Jag insåg att det fanns ett behov för eleven att prata och ha någon som lyssnade. Jag fick reda på så mycket. Det var intressant att höra alla minnen, drömmar och faktiska händelser som eleven berättade om. Det blev en dramatisk berättelse med ett lyckligt slut.

Jag tror våra elever får prata alldeles för lite i skolan och framför allt prata om saker som ligger dem väldigt nära, men där vi inte ger tillfälle till det. När eleven hade berättat tänkte jag på strävansmålen i svenska:
  • utvecklar en språklig säkerhet i tal

  • kan, vill och vågar uttrycka sig i många olika sammanhang

  • genom talet erövra medel för tänkande, lärande, kontakt och påverkan,

  • utvecklar sin förmåga i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera
Framför mig satt eleven som berättade, förklarade och fullkomligt briljerade i talandets konst. Tänk om eleverna fick lite mer tid till att arbeta med viktiga tankar och frågor som ligger dem nära, istället för krig, årtal och andra saker som "bara måste göras" i skolan. Ibland undrar jag vad det är vi måste. Vi måste följa strävansmålen i kursplanen - absolut, men sen då?
Bild: Öpedagogen

3 kommentarer:

Mats Gerdau sa...

Klokt! Det finns många "måsten" som man skulle kunna ifrågasätta... Tänk om skolan mer kunde utgå från vad eleverna själva vill och vad de kan. Då blir skolan nog mer relevant och rolig för dem också. Men det kräver säkert mycket av lärarna att verkligen känna in varje elev.

femfemman sa...

Håller med helt..... vi måste inse och anse att det är vi som är pedagogiska experter ... och det kan ingen kursplan eller målmening ändra på. Heja dej, Marie!

Alex sa...

Detta att bli lyssnad på är en stor händelse för ett barn. jag upplever det som en av de största stunderna när något barn ber mig att lyssna. Det är ett stort privilegium att få komma på besök i deras tankevärld. Det gör mig dock oroad att så många elever verkar så ensamma med sina funderingar. Jag tror att de inte ser varandra som potentiella tankekamrater - något jag tror beror på ett klimat som handlar om att hålla masken. Tänk ändå va skönt när den masken åker av och du får vara just där du är som du är. Jag tror att drama kan vara en nyckel till samtal. Forumspel. Där barn och unga får fundera utifrån någon annan - det blir inte elevens personliga problem utan karaktärens istället. mer rum för möten i skolans värld! keep up the writingspirit!