Sim sala bim

I Vygotskijs anda har jag idag modellat:
Vid första tillfället fick jag visa, visa igen, eleven försökte och vi hjälptes åt.
Vid det andra tillfället var jag med och stöttade och peppade,
och vips ....
så var dubbelknuten knuten.

Hoppas att knuten blir knuten imorgon,

men enbart med hjälp av barnhänder.
Bild: Öpedagogen

Tänk, tänk, tänk ...

På telefonsvararen hördes en röst:
-Hej, jag heter XX och arbetar på XX och jag skulle vilja göra ett reportage om er.
Jag ringde upp:
- Hej, det är jag!
- Hej.
- Du hade ringt.
- Ja, jag skulle vilja göra en intervju och ett reportage om er.
- Vad roligt!
- Hur långt har ni kommit i ert tänk?
- Nja, inte speciellt långt, vi har bara hunnit småtänka.
- Kan jag få återkomma när ni småtänkt klart?
- Det går sååå bra.
- Ring mig när tankeverksamheten har tagit form.
- Visst ska jag göra det.
Tänka, tänka, tänka, tänka, tänka, tänka, tänker, tänker, tänker ...

Kolla in IKTverktygslådan

Hittade en intressant lista där de 100 mest intressanta verktygen för lärande 2009 är listade. Jag skrollar ner i listan och inser att vissa verktyg har jag väldigt bra koll på, några vet jag vad det är medan ganska många av verktygen har jag inte ens upptäckt i min verktygslåda. Det är alltså dags att göra en inventering och se om det är något jag behöver lära mig mer om.

Inser också att många av dessa verktyg har blivit presenterade bl a på jaglärmigteknik och på ugglebloggen. Ta er en titt och kanske har både du och jag lärt oss något mer innan klockorna klämtar på nyårsnatten 2009.

När, var, hur?

När, var och hur har du användning av detta?
Det borde vi fråga oss själva och våra elever så fort vi arbetar med något i skolan.
Först då blir skolkunskaper vardagskunskaper.
Bild: Öpedagogen

Trevlig helg

Jag vill skriva så mycket,
men kommer inte på vad att skriva om.
Trevlig helg!

Håller du med?

Jag håller med Ingrid Olsson, lärarutbildare i matematikdidaktik när hon ger råd till framtidens matematiklärare (och till oss som redan arbetar i skolan).
Gör du?

http://www.ur.se/MediaPlayer/Templates/MediaPlayerPopup.aspx?id=23520&MediafileProductID=129083

En glittrande diamant

Har idag suttit med en tjock och tung pärm, sprängfylld med A4-sidor som tidigare har sprutat ut från skolans laserskrivare. Jag har läst, strukit under, funderat, hmmm:at och aha:at. Jag har hittat en tydlighet, en struktur och kanske något som jag kan luta mig en aning emot när jag famlar, tvekar och inte riktigt vet vilken väg vi ska ta.

Har du ännu inte stiftat bekantskap med Skolverkets diagnosmaterial Diamant rekommenderar jag att du i alla fall tar dig en titt på det. Jag delger er några korta och tänkvärda citat från Diamant:

En avgörande faktor för att kunna planera undervisningen för den enskilda eleven, och för att bedriva en individualiserad undervisning, är god kännedom om var eleven befinner sig i sin matematiska utveckling.

Att arbeta med problemlösning och att få uttrycka sig muntligt är centralt för att utveckla en matematisk förmåga.

... kartläggs elevers kunskaper i problemlösning och huvudräkning bäst i muntliga situationer.

Mindre bra resultat på en diagnos kan emelleritd ofta härleda till brister i undervisningsprocessen.

Bild: Öpedagogen

Jättemycket

Jag frågade: Vad har du lärt dig idag?
Eleven svarade: JÄTTEMYCKET!
Jag log och eleven berättade vidare.

Litteraturtur

Jag läste högt ur Moby Dick idag.
Vi diskuterade bl a vad kannibal, sjösäck, harpunerare, tomahawk, bommen (på ett segelskepp) och nordvästra Nordamerika kunde betyda. Det är intressant vad en bok öppnar upp för tankar, reflektioner och funderingar.
Vi har idag haft matematik, historia, geografi, .... antagligen varenda ämne man kan tänka sig genom att läsa Moby Dick.
Det är tur att vi har litteratur.

Oprofessionell

Jag uttryckte mig mycket oprofessionellt idag.
Jag är inte nöjd med mig själv.
JAG ÄR BESVIKEN PÅ MIG SJÄLV.

En bok - ett strandfynd

Jag hittade en kvarglömd bok på stranden idag - den är skriven på tyska. Jag undrar vem det var som glömde den - barnet eller föräldern? Vem av dem är ledsen över att ha glömt boken på en stenig strand? Av bokens utseende att döma såg den välläst ut - kanske har jag tagit hand om en kär gammal vän.

Jag kan inte ett ord tyska, så jag bläddrade i boken för att försöka förstå vad den handlar om. När jag väl gjorde det insåg jag hur det faktiskt är att lära sig läsa (på svenska) för första gången eller att lära sig ett helt nytt språk, när bokstäverna inte alls får någon klok innebörd för mig som läsare. DET ÄR JÄTTEKLURIGT! Bilderna i boken är livsviktiga för förståelsen. Kaninens ansiktsuttryck ändras under bokens gång - från ledset till glatt, ett rött bultande finger, via omplåstring återtar sitt ursprungliga utseende, medan kaninen är ledsen slokar hans långa öron men de står lite mer rakt upp i slutet av boken då fingerplågan har försvunnit.

Men jag måste erkänna - att jag har ännu inte riktigt förstått vad boken handlar om... och jag skulle så väldigt gärna vilja att dess ägare kan få tillbaka den.
Bild: Öpedagogen

Matematik

Matematik, matematik, matematik...
Det här blir ett matematikår.
Division, multiplikation, geometri, Lpo94,
kluring, kompetensutveckling, diskussion,
subtraktion, kursplan, ekvation, volym,
språk, pröva, fundera, dator, IKT, elever,
lärare, rektor, litteratur, Känguru, NCM,
enheter, utematematik, lära nytt.
Det kommer att bli ett spännade år.
Och jag kommer att skriva en hel del
om det här....

Matematikintresserad? Se hit!

Om du ska matematikutveckla din och elevernas matematikundervisning. Vad skulle du då utveckla?
Nämn tre saker som du vill prioritera.
Bild: Öpedagogen

Guldregn över våra skolor

Skolverket gick innan sommaren ut med att skolor/kommuner kunde söka bidrag till matematikutveckling. Ca 1000 ansökningar skickades in och 237 av dessa får nu ekonomiskt stöd för sammanlagt ca 80 miljoner kronor - Idag kom beskedet - VI KOM MED!!! Det är banne mig inte riktigt klokt!

Ett guldregn regnar därmed över våra två skolor i linjen som nu ska delta i detta projekt. Vi vadar i guldpengar och har nu ekonomisk möjlighet att utveckla matematikundervisningen för våra elever. Det här är så spännande och utvecklande - man tror inte att det är sant. Och jag lovar att IKT kommer att vara en del av detta projekt! Och matteverkstad, och............

Ibland famlar jag i mitt tänk kring matematik. Gör jag rätt, ger det några resultat för eleverna, ska jag göra på något annat sätt? Frågorna är många men svaren är inte alltid så lätta att hitta. (Har i och för sig hört av en annan pedagog att frågorna är viktigare än svaren =)). I och med att det var jag som skrev projektbeskrivningen till Skolverket och Skolverket faktiskt har beviljat den i stor konkurrens med många andra skolor, känns det som om mina tankar kring matematik är på rätt väg. Ett kvitto på att mina pedagogiska tankar kring matematik är helt rätt =).

Har din skola också kommit med? Skriv gärna en kommentar här, det vore roligt om det är någon av er i bloggvärlden som också får dela på denna stora skattkista med guldpengar.

Oj, hur ska jag kunna smälta detta - det är ju otroligt!!!

Visk, visk

Idag har jag kupat min hand kring små och nyfikna öron.
Jag har viskat:
HUS
TANDBORSTE
FJÄRIL
SPINDEL
FÖNSTER
HUND
LASTBIL
BÅT
FLICKA

... och vips när jag viskat, skapade och ritade de yngre.
De äldre gissade och kom fram till vad det föreställde.
De yngre log och de växte en liten, liten aning...
Så kan det vara att gå i skolan för första gången.
Bild: Öpedagogen

Nybörjare

Imorgon är jag nybörjare.
Kommer knappt ihåg hur det känns.
Men det känns.
Undrar hur lång tid det tar innan jag har slutat att vara nybörjare?
Undrar hur det känns då?

Tror man på ungar växer de

I dagens DN Insidan möter vi "lärare för livet". De lärare som brinner för sitt jobb under hela sitt yrkesverksamma liv. Vi möter Lena Carlsson som har utematematik.

Hon använder inga matematikböcker i undervisningen - de är alldeles för platta.

Jag tycker om uttrycket. Bildligt är matematikböckerna alldeles för platta, snäva och inte så värst vidareutvecklande. Matematik måste prövas, talas, prövas igen, kluras, argumenteras och diskuteras. Det är också viktigt att matematik är ett verklighetsämne och inte ett skolämne, fjärran från allt som finns utanför skolans väggar. Lena använder vattengevär, mjölkkartonger och mycket annat för att få matematikkunskaperna att fastna i eleverna. Hon utgår från elevernas verklighet och gör den till matematik.

Jag blir glad när jag läser DN Insidan idag, jag blir glad då jag tror att dessa elever tycker om matematik och jag blir glad när det så klart och tydligt skrivs att Tror man på ungar växer de. Fram för mer konkret arbete kring matematik och ..... prata mer matematik med dina elever. Det är i samtalen som matematiken syns, får plats och utvecklas.

Hälsosamt eller...?

Ibland undrar jag om det är hälsosamt att vara med överallt.

Nej det kan det nog inte vara.

Eller...?

Bild:Öpedagogen

Hur väljer vi att gruppera?

Hur gör vi när vi väljer att gruppera våra elever? Vad är det som gör att vi grupperar som vi gör? Behov, pojk/flick, samarbete, lärakänna, gruppstorlek? Självklart är det olika beroende på vad vi ska göra men vi måste också tänka till varför vi gör som vi gör, inte bara göra som man alltid har gjort.

Jobbe

I vår linje startar vi alltid igång med att alla får åka på utflykt.
Två bussar fyllda med solbrända lärare som inte riktigt hade vaknat till liv än for iväg till två fantastiskt vackra platser.
Hav, grönska, kalk, rost och horisont.
En bra början på terminen.

En gammal och en ny plats.

Jag började på en känd och trygg plats. Allt var som vanligt. Allt stod där jag hade lämnat det. Jag kunde lätt lämna platsen för att ta mig till en annan plats, en ny plats. Jag var på den nya platsen tillsammans med en radio. Jag "smög" omkring med nyckeln i högsta hugg, orienterade mig, öppnade dörrar, tittade i skåp, sorterade och la saker i olika högar. Läste lite, funderade, tänkte si och tänkte så. Undrade om eleverna. Det kändes bra att vara där, trots ensamhet och tomhet.
Bild: Öpedagogen

Ungdomsblogg

Har du den blekaste aning om vad dina elever tycker och tänker om Twitter, e-post, YouTube, Facebook, MSN, Bilddagboken, SMS, MMS mm?
Nä, tänkte väl det ;) Skämt å sido. Vi som har tonårsbarn känner igen oss lite grann och jag tycker att det var väldigt intressant att läsa 14-åriga Gustav Holmströms intressanta inlägg Om varför ungdomar inte Twittrar (eller: hur ungdomar konsumerar media).

Fram för fler "Gustav" i bloggvärlden!

Nu har jag lagt till Gustavs blogg i Google Reader. Ska följa honom ett tag och se vad han skriver mer om :)

IKT+matematik=sant

På Twitter är Stefan Pålsson, som du bl a híttar på KK-stiftelsen, en flitig twittrare. Han delar med sig, ständigt, av intressanta länkar om det livslånga lärandet i det digitala samhället. Idag hittade jag följande länk som tar upp en OECD-undersökning som ännu inte är publicerad att IT gör eleverna bättre på matematik. Det som bl a intresserar mig i denna artikel är att lärare uppmanas att ge läxor där eleverna stimuleras att använda datorerna hemma. Det ska jag fundera vidare kring. Låter som en alldeles utmärkt idé.

Vill också hänvisa till Broängens ettor där det skrivs om elevernas sommarminnen med hjälp av de digitala verktyg som finns, t ex communities, mail, blogginlägg, bilder - låter lysande! Jag är frestad av att sno idéen rakt av.

Glädjen är hemligheten

Jaha, så börjar arbetet igen. Jag tycker verkligen om att arbeta som lärare. Ingen dag känns tråkig, utan arbetsdagen känns utvecklande, spännande, svår, intressant, tänkvärd och inspirerande. Men hur skapar man då den där goda stämningen i gruppen (både i arbetslaget och klassen)?

När jag letade fram min arbetsväska, långt in i ett mörkt förråd, där den stått hela sommaren, hittade jag en intressant artikel från DN.Jobb, 30/4 2009, där de diskuterar hur man skapar sammanhållning. Även om artikeln rör företag tycker jag att det även rör oss som arbetar i skolan, både tillsammans med våra kollegor och tillsammans med våra barn/elvever/studenter:

Att skapa sammanhållning:

• Var och en känner sig trygg. Man litar på varandra.
• Den som leder gruppen ska vara trygg, öppen och tillåtande.
• Ni har diskuterat och diskuterar uppgifter och mål.
• Var och en har en klar uppfattning om sin roll och andras roller.
• Ni är generösa med kommunikation sinsemellan.
• Var och en tar ansvar för sig och för att gruppen ska nå sina mål.
• Stämningen i gruppen är god, även om ingen arbetsplats är konfliktfri.

I artikeln skriver de: "Teamet består av ett antal individer och deras individuella behov upphör inte för att de jobbar i team. Alla behöver höra att de är viktiga och har mycket att bidra med. Den som leder gruppen behöver alltså stötta, uppmuntra och utmana."

Jag tar med dig ovanstående tankar in i mitt klassrum.
Bild: Öpedagogen

Kiwimetoden

Arbetet startar snart igång.
Jag uppdaterar mig i Kiwimetoden.
Jag ler när jag läser.

Köp dig en egen domän

Richard Gatarski skriver på weconverse om att vi som bloggar behöver ha bättre kontroll över domänen (webadressen) där våra bloggar ligger vilket i slutändan kan innebära att vi inte har någon kontroll över det innehåll vi skriver om. Det var så invecklat för min trötta söndagshjärna att jag fick lov att läsa Rickards blogg två gånger innan jag insåg vad det faktiskt handlade om.

Där ser man vad man tror sig kunna mycket inom IKT området, men ack vad man bedrar sig ;) Samtidigt är det så oerhört roligt att på ett enkelt sätt, den här gången via Twitter, få svar på en fråga och sen inse att man har lärt sig en hel del.

Så nu är det bara att börja att fundera på att köpa sin egen domän- tjoho, here I come!
Bild: Öpedagogen

Tack Rickard.

Inget som har med skolan att göra...

Den gudarna älskar, del 2

Läser något kapitel om dagen i Gunnar Ohrlanders bok Den gudarna älskar. Jag tycker om boken för den är en historisk resa in i skolans värld. Boken tar upp viktiga delar i skolan som t ex läroplanens betydelse för skolans utformning, lärarutbildningen - bra/dålig?, politikers ansvar för hur skolan ser ut idag, lärarfackens inblandning, när lärarna inte längre skulle vara lärare, läsläror och mycket annat. Jag tycker boken skulle vara litteratur på lärarutbildningen eftersom den skulle synliggöra skolan och också ställa sig lite kritiskt till den. Vi behöver ifrågasätta för att utveckla.

Streckläs boken eller ta några kapitel då och då.

Tonårsdottern dissar Twitter

Min 17 åriga dotter dissar Twitter och förstår inte vad det är bra för. Jag skrev om detta på Twitter och fick bl a följande intressanta länkar i retur av Cecilia:

http://artoo.se/varfor-ungdomar-inte-twittrar-eller-hur-ungdomar-konsumerar-media/1023/

http://www.rongekom.se/?p=1071

http://www.rongekom.se/?p=997

http://mashable.com/2009/08/05/why-teens-dont-tweet/

.. och vi medelålders nyfikna fortsätter enligt ovanstående länkar att använda bl a Twitter :-)

Interaktiva tavlor - en fråga om ekonomiska prioriteringar

Sedan igår är debatten het på bloggarna om de interaktiva tavlornas vara eller inte vara. Eftersom jag själv har haft förmånen att få arbeta med Smartboard under vårterminen har jag alltid pratat mig varm om den (och gör det fortfarande) då jag fått erfara pedagogiska fördelar genom den elevaktivitet och elevkreativitet som den faktiskt erbjuder.

När jag nu läser mig runt på andra bloggar inser jag att det finns en annan aspekt på det hela - den ekonomiska. Vad kan vi köpa för de pengar som vi lägger ner på t ex en Smartboard? För en Smartboard kostar mycket pengar! Jag håller med de argument som framförs på bloggarna och inser att Smartboarden kanske inte är det ultimata IKT verktyget i skolan när pengarna i plånboken måste prioriteras.

Se gärna följande länkar för mer info (om du inte redan har läst dem):
Skolväskan
Anders Erenius tycker till
Binero
FrökenT

Pirrar det?

Har rumstrerat runt på vinden.

Hittade dotterns bok som hon skrev i då hon började 1:an.

Där har hon klart och tydligt skrivit vad hon kände inför skolstarten.

Hur många 6-7-åringar har samma känsla idag?

Vokiidé

Jag har en idé.
En lärande Vokiidé.

Det kan bli en väldig liten idé.

Eller så blir den en stoooooor idé.

Vill gärna skriva mer om detta.

Man ska ju dela med sig i dessa tider.

Men denna idé "snålar" jag lite med.

Håller den för mig själv.

Gör er lite nyfikna.

Men när den väl är sjösatt, delar jag gärna med mig.

Vore roligt om just dina elever kan vara med i denna lärande Vokiidé.

Ålder på eleverna?
Spelar ingen roll - alla är varmt välkomna.

Vokiidéen kan bli lokal, nationell och även internationell - GLOBAL.

Det enda som krävs är en dator och någon minut varje dag.

Hoppas att du nu är lite, lite nyfiken =)

Hur har Falkenbergs kommun råd när vi inte har det?

Stig- Roland Rask skriver på Unga nätkulturer om vinsten med att ha 1-1 i skolan. Jag bifogar länkarna här, del 1 och här, del2.

Har du elever som stammar i din klass?

I Almedalsbibliotekets foajé hade idag Stamningsförbundet en utställning som de döpt till Stamning i fokus! Under några dagar hade de haft läger för barn och ungdomar här på Gotland och här ovanför ser du en del av de teckningar och tankar som barn som stammar har ritat och skrivit ner.

Som lärare tyckte jag att jag var tvungen att ta mig dit för att få lite information om elever som stammar. Jag blev väl mottagen av de kvinnor som stod där för att informera. Första frågan som jag fick var: Har du några elever i din klass som stammar? Svaret kom fort: Nej det har jag inte, för det vet jag ju (återkommer om det). Fick reda på att det i Sveriges skolor idag finns elever som mobbas av sina lärare för att de stammar. Jag blir förtvivlat ledsen när jag hör det. Hur tänker en lärare då? Är det okunnighet, rädsla eller vad är det? Många av eleverna som stammar sätter sig gärna längst ner i klassrummet där de varken syns eller hörs (av förklarliga skäl) men det är inte rätt mot dem att de själva gör det valet. Den kvinna som informerade mig har själv en dotter, vi kan kalla henne Lena, som blivit utsatt för mobbning av sin lärare. När hon räckte upp handen fick hon inte svara och när hon inte räckte upp handen FICK hon svara. Lena kände sig otillräcklig då hon läst på sina läxor eftersom hon kunde dem men kunde inte muntligt redovisa dem osv. Till slut var det Lenas kompis som larmade sin mamma om att Lena blev utsatt av sin lärare på olika sätt. Kompisens mamma tog i sin tur kontakt med Lenas mamma och på det sättet uppdagades denna lärarmobbning. Hon berättade vidare att Lena hade haft ont i magen när hon skulle gå till den mobbande lärarens lektioner. Men efter ett skolbyte fungerade det bra och som tur är finns det lärare som faktiskt kan bemöta elever som stammar på ett professionellt sätt.

Jag fick även möjlighet att prata med en kvinna som själv stammar. Även hon frågade om jag hade elever i min klass som stammade. Nej, kom svaret lika fort även denna gång. Hon menade att det kunde jag visst ha. 4% av alla barn stammar, 1% av de vuxna. Det innebär att jag med stor sannolikhet har haft eller har en elev som stammar. Däremot blir jag lite förvånad över att jag i sådana fall inte har uppmärksammat det. Kvinnan menade att en del stammande barn är de tysta eleverna eller de elever som tar till knytnävarna när orden inte lyder. Värt att tänka vidare kring.

Jag gick därifrån med många funderingar i mitt huvud och kände att jag ville delge er alla denna information. Har DU elever i din klass som stammar som du inte vet om? Har du elever i din klass som stammar? Hur arbetar du i sådana fall med dem så att de kan känna sig trygga under sin skoldag? Skriv gärna en kommentar om detta, det vore intressant att höra din erfarenhet kring detta.

Den 22 oktober är det Den internationella stamningsdagen, något som vi kanske borde uppmärksamma i den svenska skolan.

Förhoppningsvis har vi alla fått något att fundera vidare kring. Alla elever, oavsett vem de är, har rätt att bli behandlade på ett professionellt sätt av oss lärare.

RSS och Google Reader

Har under helgen läst, tittat, funderat och frågat mig runt på Twitter och Facebook angående hur man arbetar med bl a Google Reader och RSS. Jag hittade nämligen en kort video om RSS och insåg att jag själv gör alldeles fel. Jag sitter nämligen och kollar era bloggar för att se om ni har skrivit något nytt och intressant. Som ni ser här till höger är det en lång blogglista och det blir ohållbart att hålla sig uppdaterad och framförallt är det slöseri med tid när jag kan få era senaste blogginlägg automatiskt direkt till min Google Reader. Jag vet att jag kan lägga in era länkar och se om ni har uppdaterat, men listan blir än längre då, så jag behåller den som den är. Det var då jag luskade reda på Google Reader och insåg att jag var tvungen att leta mig runt för att få mer information. Jag hittade ytterligare två videor som jag varmt rekommenderar för er som är intresserade:
Webstjärnan :

RSS och Google Reader from .SE:s Webbstjärnan on Vimeo.

eller Ugglemammmans:



Du kan även gå en guidad tur på Google Reader: http://www.google.com/intl/sv/googlereader/tour.html

Hopppas att någon av er blev intresserade av Google Reader. Och du behöver ju inte bara ha pedagogbloggar i din lista, du kan ha precis vad som helst, det som intresserar dig.
LYCKA TILL!

Lärarprogrammet

Läser i dagens DN om de stora studentkullarna som nu slåss om platser på landets högskolor och universitet. I artikeln nämns att lärarprogrammets ansökninspoäng stiger. Under Almedalsveckan diskuterades det flitigt på olika seminarier att lärarprogrammet inte var ett populärt alternativ att söka till (om man hårddrar det lite). Nu, när det är hård konkurrens om högskoleplatserna höjs tydligen antagningspoängen på lärarprogrammet. Jag undrar om de som söker är genuint intresserade av att bli lärare eller om det blir ett andrahands- eller tredjehandsval som tas då man inte kommit in på det som man sökt till som förstahandsval. Vi vill ha lärare i de svenska skolorna som verkligen vill arbeta där. Kanske ändrar de sig under utbildningens gång och inser att de utbildar sig till ett TOPPENYRKE!

Det hoppas jag på.

Samtal med en tvååring

Jag har under dagen umgåtts med den gulligaste tvååringen som finns (gulligast eftersom han är släkt med mig ;)

Det är intressant att tillbringa tid men en liten krabat på två år. Man får inte ha bråttom när man umgås med tvååringar, för man måste stanna väldigt ofta, både här och där, nästan hela tiden. Tvååringen hukar sig ner, pillar med sina knubbiga fingrar, funderar, tittar och undrar. Vad är det där? Vem är det? Varför då? Var är hunden? Vem bor där? Kaninen?! Var är kaninen? Bär mig. Nyckelpiga!!!!! Jag vill det!! Måste det!! Gräv ett stoooooooort hål!! Gräv ett litet hål. VAr är mamma? Var är pappa? Nyfikenheten är total och tvååringen vill verkligen veta.Orden som hela tiden rinner ut ur krabatens mun, tar aldrig slut. Det kommer bara fler och fler och fler ord - det är fantastiskt. Jag får berätta, visa, förklara, berätta igen, visa igen, förklara igen. Och så kommer frågorna igen och igen och igen och igen.......

Var tar alla dessa vetgiriga ord och funderingar vägen under den tid tvååringarna växer och blir äldre?

Jag vill umgås med tvååringen, jag trivs med det...