Ifrågasätta

Att tänka nytt, tänka om och ifrågasätta sitt sätt att undervisa är som att lägga pussel. Varje ny enskild bit är av största vikt och samtidigt ska biten passa ihop med de övriga.

Bitarnas innehåll kan vara elevinflytande, IKT, synligt lärande, formativ bedömning, nyfikenhet, lust att lära, meningsfullhet, språkutveckling, utvärdering, öppna frågor, måluppfyllelse, målbeskrivningar ... ja precis vad som helst inom det pedagogiska området.

Jag undrar om jag någonsin ska få ihop alla dessa bitar till ett helt pussel eller om bitarna hela tiden ska skramla omkring i kartongen för att vändas och vridas på. Hmm, tror snarare det senare. Om jag till slut skulle få alla bitar på rätt plats kommer säkerligen mina tankar kring pedagogik att stagnera - det får inte ske. Får jag däremot möjlighet att fortsätta att vända och vrida på bitarna, kommer mina pedagogiska tankar att fortsätta att stötas och blötas med... Ja det får framtiden utvisa.
Bild: Öpedagogen

Jag funderar över ett bloggnamn:

Målen i fokus

Eleverna i fokus

Svengmatteljen

Atteljen

Våra tankar

Språket är tänkandets verktyg

VIP (very important persons, Vygotskijinspirerade people eller något annat)

Nyfikenhet och mening

Elevinflytande

.........

Men det här är bara mina funderingar, elevernas funderingar är än viktigare

Den meningsfulla skolan

Inte är jag någon större anhängare av Björklunds skolidéer, men idag tänker jag hålla med honom.

I DN Fokus diskuteras de sk Elitklasserna. Om man nu ska kalla dessa klasser för elitklasser, det är väl tveksamt, men idéen om att ta till vara elevers kunskaper som ligger utöver det "vanliga" (vad nu det vanliga kan vara) är en bra idé.

I februari var jag i Holland på utbildning genom e-Twinning. Där fick jag möjlighet att träffa lärare och rektorer från Eurpas alla hörn. Det var där jag mötte rektorn från Holland som hade startat en skola för de elever med högre IQ än andra barn (det var så hon uttryckte det). Dessa barns föräldrar fick själva bekosta en IQ-test för att se om dessa barn kunde antas till skolan. Det var väldigt intressant att höra vad hon berättade och det jag kom ihåg mest var att dessa barn i den ordinarie skolan hade varit ointressanta, stökiga, trötta och oengagerade - det var helt enkelt ingen utmaning för dem. Men i den här skolformen var de väldigt intresserade - deras stjärnögon var tända, de intresserade sig och engagerade sig i sin skolgång. Skolan blev meningsfull. Vi kanske ska ta oss en funderare över våra "ointresserade, stökiga, trötta och oengagerade" elever. Varför agerar de som de gör? Är det en protest över den undervisning vi bedriver i vårt klassrum? Hmmm - det tåls att tänka på.

I DN fokus skrivs bland annat: "Det är ett trendbrott att satsa på den här typen av elever. Det har varit tabu tidigare och vi vill gärna bidra med att bryta det"..... Varför ska det vara tabu att satsa på elever som kräver mer än vad den ordinarie undervisningen ger. Vi satsar ju på de elever som behöver hjälp för att nå målen, varför inte hjälpa de elever som har andra mål i sikte än de som finns i grundskolans/gymnasiets kursplanmål?

Jaha, så har jag stuckit ut hakan i skoldebatten - det känns bra.

En gåva

Jag fick en gåva.

Från en elev.

Jag fick elevens bloggadress.

Jag tycker det är stort.

Jag är en del av elevens liv -

utanför skolan.

Det blev en fråga

Jag och två elever från 2:an lekte med ord idag. Bara genom att byta plats på två ord blev ett påstående en fråga. Detta tyckte dessa elever var väldigt roligt. Det blev många meningar kan jag lova:

Björnen går i skogen.

Går björnen i skogen?

Jag äter glass.

Äter jag glass?

Kon gillar hö.

Gillar kon hö?

Vi går i skolan.

Går vi i skolan?

... och så fortsatte det...

Så har det stora flyttlasset börjat att röra på sig. Till hösten ska jag göra nya saker tillsammans med eleverna. Det ska bli intressant och utvecklande - förhoppningsvis för både mig och eleverna. De nya arbetsuppgifterna är anledningen till att jag har satt ner klackarna för att tänka om, tänka nytt, tänka på tvären och tänka på höjden. Jag har fördjupat mig i pedagogisk litteratur och åkt på studiebesök. Jag söker något nytt, något annat, något Vygotiskijinspierande. Jag placerar in IKT i allt detta och det är inte svårt alls =). Det känns som om jag skolutvecklar mig själv, eleverna och själva skolan. Ja så känns det, framtiden får utvisa om det blir så.

Just nu håller jag på att plocka ihop allt mitt material som jag har i mitt nuvarande klassrum för att flytta in i det lite mindre klassrummet. Det tråkiga i denna förändring är att jag inte kommer att ha tillgång till Smartboarden nästa läsår =(.... Men men, det finns säkert en mening med allt detta.

På bilden ser ni allt det material som jag har gjort och samlat ihop under mina år som lärare och som används till och från i den dagliga undervisningen. När jag tittar på bilden känns det lite "fjuttigt" men i verkligenheten känns det mer än så. Mycket tänk och många timmar ligger och gömmer sig i lådor och pärmar. Jag tänker på kollegerna vars skola brann ner för några veckor sedan. Allt det som syns på bilden här, finns inte kvar i deras skolvardag, de måste börja om helt från noll.

Barnens dag

Eleven funderade högt när vi satt för att äta lunch:

-Det finns mors dag och det finns fars dag. Men det finns ju inte barnens dag.

Bild: elevbild

Jag är TRÖÖÖÖÖTTTT!
Kan det vara dags för sommarlov snart?
Japp, så är det!

Erbjudande

Jag fick ett mail igår.

Jag ska få ett erbjudande, kanske idag.
Jag väntar på att få veta vad.
Jag är sååååååå nyfiken!!
bild: öpedagogen

Utvärdering

Jag antar att det är utvärderingarnas tid i skolSverige, de sista veckor på vårterminen.

Inget ont i utvärderingar - om de används på rätt sätt. Att utvärdera innebär att förändra för framtiden -inte se tillbaka utan att planera framåt, kvalitetssäkra. Men att skriva en utvärdering för att sedan lägga den i ett arkiv, bli en pappersprodukt utan mening, det kan vi vara utan. Då kan vi använda vår tid till bättre saker än så.

Jag säger inte att vi är dåliga på att utvärdera, jag undrar mest var alla utvärderingar leder till om de inte leder till förbättring? Vilka rutiner finns det för utvärderinar och förbättringsområden runt om i Sveriges skolvärld? Det undrar jag över. Finns det rutiner för att skolorna följer upp sina utvärderingar? Hur ofta? Vem ansvarar i sådana fall över det, lärarna själva, rektor eller skolchef?

Det funderar jag över just nu.

Bild: Öpedagogen

Arbetsro

När jag tänker på arbetsro, tänker jag på något lugnt, stilla och tyst.

Vi som arbetar med våra elever ska vara nyfikna på deras tankar kring sitt lärande, därför ville jag veta vad arbetsro innebar för dem.

Vi disktuerade först alla tillsammans vad arbetro kunde vara, så att alla elever kunde få lite "input". Svaren blev allt från knäpp tyst till jättestimmigt. Sedan fick eleverna själva rita och/eller skriva vad arbetsro var för dem. Jag blev förvånad över att vissa elever ansåg att arbetsro var olika, beroende på vilket ämne de hade.

Indienbesök

Vi har haft Indienbesök idag.

Vi har haft en världskändis på besök.

I vår lilla skola.

Jeeva Raghunath från Indien är en storyteller.

Hon är även barnboksförfattare.

Så satte hon igång - att berätta.

Eleverna var mer än förtjusta.
Även lärarna ville vara med i berättelsens värld.

Hon fick oss att ryckas med.

Hon berättade - vi såg bilder.

Hon använde kroppspråket - vi talade engelska.

Det var ett fantastiskt ögonblick.

Bilderna publiceras med tillstånd från Jeeva.

Samarbete

Vi utvärderar läsåret för tillfället. Det är tillbakablickar som inte alltid är så enkla att fånga; kvalitetsarbete, trygghet och hälsa, normer, lärande, inflytande och ansvar, skola/hem och så SAMARBETE. Detta ord intresserade mig lite mer än andra.

Samarbete på skolan:
Beskriv vad ni gjort!
Vilka åtgärder skall göras till nästa läsår?

Vad är samarbete?
Samarbete mellan lärare - lärare, lärare -elev, elev -elev, föräldrar - lärare.
Vad betyder ordet samarbete för mig?
Vad betyder det för eleven?
Vad betyder det för föräldrarna?
Vad betyder det för dig?
Hur samarbetar vi egentligen?
Hur samarbetar ni på er skola?
Hur förbättrar man ett samarbete?

Ja så funderar jag för tillfället.

Jag är glad

Idag har jag fått OK från rektor -

JAG ÅKER TILL SKOLFORUM I OKTOBER =)

Jag fick ett telefonsamtal på min lediga dag

En kollega i telefonluren:

-Hej. ..................... Hur många datorer har du i ditt klassrum?

- Jag har fem.

- Det har varit inbrott och nu finns det bara tre. De har slagit sönder fönsterglaset och öppnat fönstrena.

- NEEEEEEJ!!! svarar jag.

De tog hårddiskarna, inte skärmarna.

Jag är så besviken och ledsen.

Någon obehörig, någon som inte är en del av vårt arbete, har tagit sig in i vårt (elevernas och mitt) arbetsrum och tagit oerhört viktiga arbetsredskap. Nu känns det som de har kapat av en arm eller ett ben - det fattas oss....

Bild: ÖPedagogen

Kompledig

Idag är jag en kompledig lärare som njuter av solen

Toabesök

Läser i Lärarnas tidning om Barbro Lundblad, barnsjuksköterska och doktorand vid Sahlgrenska, som i juni lägger fram en avhandling om skolelevers möjligheter till toalettbesök

.. Hur ska man som lärare agera?

- Jag menar att man bör vara lite flexibel och låta eleverna göra toalettbesök under kortare pauser i undervisningen. En kissnödig elev har sannolikt väldigt svårt att koncentrera sig, därför är det inte mycket vunnet med förbud.

Jag blir alldeles förskräckt när jag läser detta. Läser jag mellan raderna inser jag att det finns lärare i detta avlånga land som INTE tillåter sina elever att gå på toaletten under lektionstid - MEN HALLÅ?????

Jag skulle aldrig ens komma på tanken att eleverna ska "fråga om lov" för att gå.

Ska vi lärare fråga rektor om lov när vi béhöver gå ........?

Skärpning!!!
Bild: Öpedagogen

Betyg - behörighet

Jag hade min behörighet för att söka till Lärarhögskolan.
Jag sökte.
Jag kom inte in.
Jag stod på reservplats.
Jag blev besviken.
Jag ville!
Jag kom in till slut - någon annan tackade nej.
Jag tog min examen.
Jag anser att jag är en bra pedagog.

Jag undrar om betygen är det enda som ska avgöra vem som ska bli lärare?
Bild:Öpedagogen

Läst i Lärarnas tidning

"Det är väldigt viktigt att säga att våra kunskapskontroller inte är till för att bedöma enskilda elever utan för att visa på om undervisningen håller kvalitet".

"Snarare bidrar mätningen till att förtydliga målen för lärarna och gör det lättare för dem att fokusera på viktiga mål för undervisningen.."

"Får elever dåliga resultat kan det bero på de metoder jag använder och inte på eleverna".

JAPP!! Det är inte eleverna som presterar dåligt utan det är vi, som vet vad som står i styrdokumenten, som inte ger eleverna rätt redskap för att kunna lyckas.

Vi har ett uppdrag!

Uppdraget är att eleverna ska känna att de lyckas, de kan, de vill, de vågar. Då blir det lättare för eleverna att nå målen.

Bild: Öpedagogen

Så här kan man tydligen räkna ut ett multiplikationstal

Det här måste jag fördjupa mig i. Intressant, intressant om det nu håller....

0,5 - inget riktigt mattetal

Eleven ville absolut lära sig ekvationer.
Gör det sa läraren.
Eleven satte igång att skapa egna ekvationer - 8 + X = 12 osv.
Det blev lite problematiskt när eleven skrev 4/8 = X.
- Vaddå, säger eleven när eleven skrivit in detta på miniräknaren ... 0,5 .... nej det går nog inte, det är ju inte ett mattetal.
Vi diskuterade fram och tillbaka. Jag frågade eleven om eleven och sju kompisar skulle dela på 4 kronor
- HUr mycket skulle ni få då?
- Jag älskar pengar, svarade eleven och svarade ganska snart att de skulle få 50 öre per person.
- Aha!!, svarade eleven, då är ju 0,5 ett riktigt svar
=)

Vi som lärare skulle behöva ta in mer decimaltal och negativa tal i matematiken. Många elever blir osäkra när de möter dessa "främmande tal" ...

Det är inte alla dagar sådana här ord dimper ner i mailboxen:

"... jag är imponerad av ditt sätt att fundera och formulera".

=)

Från skolkunskap till vardagskunskap

Jag var nyfiken på hur eleverna kunde använda sig av skolkunskapen i deras vardag. Så här tyckte de:

Elev: Jag kan ha användning av datan när man jobbar med ett projekt.

Elev: Jag utforskar geometriska figurer. Jag tänker göra ett spel om de geometriska figurerna och då kan man ha det till barn och sen lära dem.

Elev: Jag har jobbat med datortemat. Om någon blir av med hörseln så använder man bildspråket. Jag har arbetet med bild. Man kan rita bilder om någon blir av med hörseln.

Elev: Jag har haft mycket bild idag och lite matte. Jag tror att jag kommer ha användning av bild för att blir mer kreativ. Matten kommer jag att ha användning för när jag ska räkna kronor, mäta saker.

Elev: Jag har gjort temat (data) så jag har tagit kort och då så är det som om att jag tränar att bli bra på att fota, t ex om jag skulle bli fotograf i framtiden.

Elev: Jag har jobbat med engelska. Jag kan ha användning av engelskan om jag ska resa.

Vart tog IKT tankarna vägen?

Jag ser mig omkring på era bloggar och inser att jag finns med på många sidor där huvudinnehållet handlar om IKT (jag bugar och bockar=)). Samtidigt inser jag att mina tankar kring IKT just för tillfället har avstannat, steltnat, kallnat - kalla det vad ni vill. Inte för att jag inte är intresserad - JAG ÄR VÄLDIGT INTRESSERAD AV ALLT SOM HAR MED IKT ATT GÖRA.

Däremot har jag satt ner klackarna i marken, stannat till och ifrågasätter just för tillfället "allt" som jag gör, säger och tänker. "Varför gjorde jag så där?", "Varför sa jag så när jag kunde ha sagt si?", "Hmmm, hur tänker jag kring det här?" osv. Jag läser Vygotskijböcker, tänker nytt, tänker gammalt, tänker på korsan och tänker på tvärsan. Av denna anledning har IKT och skrivandet om det här på bloggen kommit lite i skymundan.

Jag vill komma till botten med det teoretiska för att jag ska veta varför jag gör som jag gör i det praktiska.

Ehhhhh? hänger du med?
Bild: Öpedagogen

Språket är tänkandets verktyg

Eleven sitter och tittar i kartboken. Drar med fingret fram och tillbaka över Sverige. Tvekar och verkar inte riktigt veta vad som ska göras. Eleven har bläddrat fram en sida i kartboken där endast de största städerna i Sverige är utsatta.

- Vad letar du efter? frågar jag.
- Jag ska hitta Gränna, får jag till svar.

-Jaha, hur ska du hitta Gränna?

- Ehhh, jag får väl leta här, säger eleven som fortsätter att söka med fingret över kartbokens sida.

-Mmmm, här ser du de allra största städerna, men Gränna är ju lite mindre, försöker jag.

-Mmmm...? ....................

- Om du behöver hitta t ex en stad i kartboken, hur gör du då?

Eleven börjar sakta bläddra sig bakåt i kartboken.

-Jag har för mig att det ska finnas ett sånt här.............., ja här är det (eleven hittar registret).

Eleven söker i alfabetisk ordning (jag ser med andra ord att den här eleven kan den alfabetiska ordningen)

-Här är Gränna! svarar eleven.

-Vet du vad 8-9 D1 betyder?, frågar jag.

- Ja, säger eleven och bläddrar fram till sidan 8-9, letar upp D och 1 och drar fingrarna tils de möts i ruta D1 och söker därefter rätt på Gränna.

- Men du, sa jag. Från början verkade du osäker på hur du skulle gå till väga för att hitta Gränna, men när vi började prata om det så visste du ju precis.

-Ja, men jag visste det fast jag visste inte om det förrän vi satte igång att prata om det.

Språket är tänkandets verktyg.
Bild: Öpedagogen

Arbetsro

Imorgon vill jag veta hur eleverna definierar ordet ARBETSRO.

Vygotskijinpirerad pedagog

Har nu suttit hela dagen, till och från och läst "Från Vygotskij till lärande samtal" från pärm till pärm - för andra gången. Jag är en person som måste läsa om böcker efter ett tag, både för att uppdatera det jag läst tidigare men även för att hitta nya infallsvinklar i det lästa.

Jag håller som sagt på att tänka nytt, jag försöker hitta en teoretisk grund att stå på. Jag vill inte bara göra en massa "roliga saker" med eleverna, jag vill mer än så, vill kunna matcha in det praktiska i det teoretiska. Vygotskij har jag "växt upp med", både under lärarhögskoletiden och även senare som verksam lärare. Har däremot känt att jag under de senaste åren glömt bort lite vad en Vygotskijinspirerad pedagog är - därav mina djupdyk i den pedagogiska litteraturen. Det har blivit många "jaså", "hm", "jaha", "oj" under dagen då jag läst Petri Partanens bok.
Bl a har följande saker blivit lite mer tydligt eller är sådant jag måste tänka vidare på:

• Vilka förväntningar har jag på mina elever?
  
  En sammanhållen dag ger en känsla av sammanhang och mening i lärandet.


• Arbeta mer med utmaningar som ligger i elevens utvecklingsområde.


• De sociala processerna är viktiga ur ett lärandeperspektiv.


• Medierat lärande


• Förväntan på eleven - oavsett diagnos/handikapp - påverkar elevens lärande och utveckling.


• Hur göra eleven aktiv?


• Läraren ska hålla sig nyfiken, frågande och vara lyhörd! Hålla tillbaka egna värderingar och reaktioner.


• Lära för livet, inte för skolan.


• Bygga en bro mellan skolkunskaper och elevens vardagskunskaper. På vilket sätt kan eleven ha användning av det vi har arbetat med nu.


• Att bygga upp ett dialogiskt frågande i klassrummet kräver en medveten strategi.


• Utforska de tankar som krockar hos eleven (frustation)


• Utan generaliseringar förlorar eleven det meningsfulla lärandet.


• Självreglering - människans förmåga att planera, påbörja, genomföra och avsluta samt utvärdera sitt handlande, lärande och beteende.


• Hur kan jag hålla igång min nyfikenhet som pedagog?
  
• En fråga kan formuleras på många olika sätt och frågans karraktär påverkar tänkandets utveckling.

Det sista tycker jag är oerhört intressant. Hur frågorna som ställs i klassrummet, av elev eller lärare, påverkar inlärningen, tänkandet och utvecklingen. WOW - det är stort. Jag känner att jag vill utveckla mitt frågande (det har jag skrivit om tidigare), men nu känns det som jag har en grund att stå på för att kunna utveckla det hos mig. Inser att allt det jag skrivit om här ovanför inte går att ändra på under några veckor. En annan pedagog sa till mig: "Låt det ta tid" och det är så det måste vara. Men jag känner ett engagemang hos mig själv som jag inte känt på mycket länge så problemet blir nog mer var och med vad jag ska börja.

Och detta var bara en liten bråkdel av allt jag har läst idag. Men att djupdyka i teorin är väldigt utvecklande, skolutvecklande, elevutvecklande, lärarutvecklande, lärandeutvecklande ...
Bild: Öpedagogen

Skolan brann ner

När jag lyssnade på lokalradion imorse hörde jag att de pratade om en skola som brunnit ner.
Jag hade inte varit med och lyssnat från början och visste inte vilken skola det gällde. Jag fick gåshud och rysningar längs hela kroppen. Direkt gick tankarna till alla elever och lärare som blivit av med sin arbetsplats. Var ska de vara nu? Tänkte på all materiell förstörelse, allt arbete som brunnit upp, bara försvunnit på några timmar för att någon tänt en ynka liten tändsticka. På radion intervjuade de en elev och eleven var bekymrad över att de solrosfrön som de hade planterat inte längre skulle bli några blommor. Jag tänker på mina lärarkollegor som inte längre har någon fysisk plats att återvända till. Allt tänk, allt material och allt annat som samlas på en skola, i ett klassrum, i en lärande situation. Jag suckar och blir nedstämd. Inte blir det bättre av att de tror att branden är anlagd ..

Och föresten, heter det Skolan har brunnit upp eller Skolan har brunnit ned? Jag tror på det senare...

En tänkt tanke blev en annan tanke

Jag hade en tanke om att nu gör vi på det här viset.
Eleverna tänkte något helt annat.
Jag satte mig bredvid och njöt av den nya tanken.
Bild: Öpedagogen

Är det rimligt?

Är det rimligt att en giraff är 400 m hög?
Är det rimligt att en nyckelpiga är 4 cm lång?
Är det rimligt ...?

Det borde vara den självklara frågan när elever klurar med matematikuppgifter. När vi använder oss av rimligheten i matematiken, kanske, kanske, reagerar eleven och inser om deras tankar stämmer överens med frågeställningen.

Jag tänker nytt.
Planerar.
Inför nästa läsår.
Det blir en utmaning.
Jag längtar dit!
Bild: Öpedagogen

PÅVERKA KOMMANDE KURSPLANER

IT-mamman uppmanar oss att skriva till Skolverket för att reagera att IT tycks ha kommit i skymundan när de nya kursplanerna ska skrivas. Om du läser detta, gå in på IT-mammans sida och mailbomba därefter Skolverket och Stefan Skemutis...

Jaha, så har jag då skickat iväg ett mail till Skolverket =)

Guiness rekordbok

Två elever störtade in i lärarrummet imorse och var bara tvungna att ha ett måttband. De hade läst i Guiness rekordbok om världens, i omfång, största byst - 170 cm. Hur stort var det egentligen? Det blev många glada skratt och fniss när måttbandet mätte 170 cm runt en av eleverna. VA, SÅ HÄR STOOOOOOOOOOORT????!!!!

Samma elev hade även tänkt till när det gäller upphovsrätt. Vi har pratat väldigt mycket om detta i skolan under den senaste tiden. Frågan blev därför: Om jag betalar min TV-licens och vill spela in en film från DVD:n hemma, får jag det eftersom det är någon som äger upphovsrätten för filmen? VISST ÄR DET UNDERBART! Elever som tänker och tänker, kopplar ihop kunskaper från skolan med sitt liv utanför skolans väggar och tvärtom - ahhh! =)

Bild: Öpedagogen

Någon brydde sig om mig idag. Jag blir varm om hjärtat.

- Hej hur är det?, frågade jag eleven.

-Bara bra, hur är det själv? Jag har hört att du har det jobbigt nu, svarade eleven.

-Ehhh, hur tänker du då? svarade jag.

- Ja, jag har hört att .................

- Jaha, tänker du på det. Det var gulligt att du tänker på mig, men det är inget att oroa sig för, svarar jag. Det är bara det att ............. och så förklarade jag för eleven.

- Jaha, då vet jag, blev svaret

Visst är det fantastiskt när elever bryr sig om, värnar om att jag inte ska må dåligt (vilket jag absolut inte gör). Men eleven hade hört något, som eleven oroade sig över.

Jag tycker att det är stort när små barn bryr sig om oss vuxna.
Bild: Elevbild

Hur tänker de?

Hur tänker man när man sparkar ut en 12-årig elev från skolan?
Jag undrar med anledning av DN:s artikel idag.

Det jag vet är att alla elever har rätt att vara i skolan.
Vi har en skollag som vi måste följa, skollagen säger att
eleverna har skolplik.
Det är vi som arbetar där som måste anpassa vår
undervisning efter de elever vi har.
Bild: Öpedagogen

Tack för besöket

Jag har haft förmånen att få vara besökare i Anne-Marie Körlings klass. Att få möjlighet att få se hur eleverna arbetar, hur Anne-Marie tänker kring sitt uppdrag och få en stund att diskutera med Anne-Marie var verkligen inspirerande.

Det låter väldigt enkelt när jag läser Anne-Maries böcker, Vägar till skriftliga omdömen och Kiwimetoden, man gör si eller man gör så, men inser efter att ha diskuterat med Anne-Marie att det ligger många, många, många års erfarenhet och tänk bakom hennes sätt att arbeta tillsammans med eleverna. Det är genomtänkt, precis allt! Att få se eleverna ta ett eget ansvar över sitt lärande och att de inte har Anne-Marie som sin mottagare, det gjorde starkt intryck på mig. Eleverna lär för sin egen skull, inte för någon annans.

Bild: Öpedagogen

A learning dip

Jag har dragit åt handbromsen.
Jag tänker och funderar.

Jag vill gå på djupet med mitt yrke.

Jag vill titta på det som finns bakom, vad som döljer sig där.

Jag ifrågasätter mig själv.

Jag ifrågasätter det jag gör med mina elever.

Jag ifrågasätter och medvetandegör det jag gör i klassrummet.

Att ifrågasätta sig själv, skapar kaos.

Jag har fått veta att jag befinner mig i

A LEARNING DIP

Jag ifrågasätter allt för att eleverna ska bli medvetna om sitt lärande.

Men det är inte lätt, verkligen inte.
Bild: Öpedagogen

På resa =)

Öpedagogen ska ut på en pedagogisk resa.

Resan går över vattnet.
Till en annan pedagog.
Bild: Öpedagogen

Eleven fick syn på sitt lärande - ett uppdrag vi har

Idag har eleverna fått syn på sitt lärande. Vi gick igenom en bedömningsmatris som vi har i engelskan. Det var många suckar innan, det såg inte vidare roligt ut och det var nytt, första gången vi gjorde det. Men när vi hade gått igenom matrisen, eleverna hade fått markera var de befann sig, tittat på vad de kan, vad de har möjlighet att utveckla etc. blev elevkommentarerna ungefär så här:

- Det var ju bra med matrisen, nu vet jag vad jag kan =)

- Nu vet jag vad jag ska sträva emot =)

- Jaha, är det det här jag ska lära mig =)

- Oj, jag kan ju en hel del =)

Så kan det bli när man diskuterar och får syn på sitt lärande.

Bild: öpedagogen

Fantisera lite mera

- Tänk om man hade röntgensyn, sa jag till förskoleeleven.
- Det har jag, sa eleven, plirade med ögonen och såg rakt genom sin hand.
:)

Hur gör du när du läser? blev frågan jag ställde till eleverna

Idag har det skett - ett tillfälle som jag alltid kommer att komma ihåg. Jag tycker om att diskutera med eleverna - fånga det gyllene tillfället, knyta an till något som eleverna säger.

Efter att eleverna hade läst färdigt på morgonen säger en elev: "Jag läser så sakta".
Hmmm funderade jag någon sekund.
-Alla läser vi på olika sätt, sa jag.
Jag ställde frågan: "Hur gör du när du läser?" och det blev tyst länge ...
- "Jag bara läser", sa en elev.

- "Hur då, läser du alla bokstäver eller läser du hela ord eller bara början och slutet på ett ord, blev min fråga.

Alla elever var i alla fall överens om att de inte läste bokstav för bokstav. De kom fram till att det hade de gjort när de började att läsa.

-"Jag läser nog liksom hela ordet, inte varje bokstav", sa en annan elev.
-Mmm, så gör nog jag också, sa den tredje.
- "Ehh, jag vet inte hur jag gör, jag bara läser, sa ytterligare en elev.

Jag berättade att när jag själv läser vet jag aldrig namnen på de som finns i boken (nästan aldrig i alla fall). Jag bara vet att de börjar på M eller P eller K.

-Ha, så gör jag med, sa en av eleverna.

- "Jag hoppar nog över de där små orden som inte betyder så mycket", sa någon annan.

-Vilka små ord tänker du på?", frågade jag.
-"och, på, till, det, att och alla de", svarade eleven.

... och så fortsatte diskussionen.

Det var så intressant att de fick sätta ord på hur de gör när de läser. En elev sa: "Nästa gång jag sätter mig för att läsa kommer jag ju tänka på HUR jag LÄSER!", det kommer att kännas jättekonstigt.
- "Du kommer säkert att tänka på det i början, men när du väl kommer in i boken kommer du glömma bort det och försvinna in i boken.

Äh, jag får inte riktigt till känslan när jag skriver om det, men det var som om jag njöt av en god karamell, en som räcker väldigt lääääääääääääääänge..
Bild:Öpedagogen

Matematiknätverk

Precis hemkommen från en träff med lärare, förskollärare och museipedagoger. Vi har varit på stadens museum, där det finns ett sciencecenter där de bl a har byggt upp en del som bara inriktar sig på matematik - JAG ÄLSKAR ATT VARA DÄR!! och eleverna likaså. Har varit där med flera grupper och de vill aldrig gå därifrån.

Denna första träff är ett försök att starta ett nätverk inom matematiken, att finna den röda tråden från förskolan till gymnasiet i vår kommun. Intressant. Många tankar och funderingar har ikväll diskuterats: matematikverkstäder, utematematik, måldiskussioner, matematikbegrepp, att diskutera matematik, ny kursplan i matematik, matematik är språk och ... mycket, mycket mer. Jag hoppas mycket på detta nätverk - och vad stimulerande och inspirerande det är att diskutera pedagogik med verksamma pedagoger :D
Bild: Öpedagogen

Jag samlar...

Jag samlar på mig ...'
information om skriftliga omdömen.
Informationen läggs på hög,
på bordet, i huvudet, i datorn.
Vad det sedan blir av den, vet jag inte just nu.
Men jag känner att jag äntligen börjar närma mig det som
förhoppningsvis kommer att utmynna i en synlig bild
av elevernas lärande.

Var tar det pedagogiska sekundrarna, minutrarna, timmarna vägen?

Jag blir obehagligt medveten om att så mycket annat tar över det pedagogiska arbetet. Det här "andra" tränger sig in i vår arbetsdag. Det tar plats, där plats inte skulle ges. Tänk om det pedagogiska fick vara det som genomsyrade alla sekundrar, minutrar, timmar, dagar, veckor, månader, terminer, år i skolan.

Jag undrar hur mycket tid det blir per dag, per vecka, per månad, per termin, per år?

Vad göra, för att förändra? Jag funderar.
Bild: Öpedagogen