Efter att ha blivit uppmanad på Anne-Marie´s blogg att skriva en biblioteksberättelse eller bibblanhändelse, sätter jag igång:När jag var liten låg mitt lokala bibliotek i en gammal lägenhet. För att ta sig in i biblioteket fick jag öppna portdörren för att sedan gå en halvtrappa upp där jag öppnade en helt vanlig lägenhetsdörr för att träda in i bibliotekets värld. Innanför lägenhetsdörren fanns en helt vanlig hall där ytterkläder kunde hängas av. Efter det öppnades själva biblioteket, på entréplanet fanns vuxenavdelningen och gick man en trappa ner fanns barn- och ungdomsavdelningen. Mitt i mitt skrivande kommer bilderna av biblioteket tillbaka. Jag hade glömt, men helt plötsligt finns det där igen, livs levande, som om jag befann mig där senast igår. Jag kommer ihåg alla utlånade kort som stod vid bibliotikariens disk. Det var radvis av vita kort med en röd, gul eller grön kant längst upp. Ni vet, de där korten som förr satt på insidan av sista sidan i boken, men som idag blir mindre och mindre vanliga. De stod där i lådor, sorterade i alfabetisk ordning.
Man kunde låna musik och sitta ner med stora hörlurar, i en fåtölj vid rader av bokhyllor. Jag kan inte riktigt se mig själv sitta där för att läsa böcker, kommer faktiskt inte ihåg att jag gjorde det. Däremot kommer jag ihåg att jag lånade boken "Barn 312" och att den gjorde ett starkt intryck på mig. Och visst lånade jag böcker, ofta och gärna, för att ta med mig hem. Det är underbart att minnas. Det som jag inte har ägnat mig en tanke på över 30 år, finns helt plötsligt där.
Man kunde låna musik och sitta ner med stora hörlurar, i en fåtölj vid rader av bokhyllor. Jag kan inte riktigt se mig själv sitta där för att läsa böcker, kommer faktiskt inte ihåg att jag gjorde det. Däremot kommer jag ihåg att jag lånade boken "Barn 312" och att den gjorde ett starkt intryck på mig. Och visst lånade jag böcker, ofta och gärna, för att ta med mig hem. Det är underbart att minnas. Det som jag inte har ägnat mig en tanke på över 30 år, finns helt plötsligt där.
Som mamma var jag ofta på biblioteket tillsammans med mina barn. Vi tillbringade många och långa tillfällen där för att läsa böcker, ta del av sagostunder och dockteatrar.
Idag går jag ofta på mitt bibliotek, i staden där jag bor. Ett nybyggt bibliotek, i trä, glas och betong. En vacker byggnad vid en fantastiskt vacker park. Jag känner mig hemma där, i tystnaden, vid bokyllor med böcker. Det är en oas.
Vi ska värna om våra bibliotek. Vi har förmånen att få låna böcker helt gratis och på så sätt lätt ta del av de levnadsöden som finns innanför bokpärmarna. Biblioteken är rena rama guldgruvor och en investering utöver det vanliga ...
Läs fler biblioteksminnen på följande länkar:
Vill du bidra i det som Mattias startade, skriv och berätta så fyller jag på länklistan här.
Inlägg
