10 december 2009

Nelly Rapp räddar en vilsen läsare, del 4 "Läskriget" som försvann

Idag träffade jag den "vilsne läsarens" mamma på stan. Förresten är eleven ingen vilsen läsare längre - han (japp, det är en han) är BOKSLUKARE!!!!

Med ett stort leende berättade mamman om sonen, som de på hemmafronten har haft "läskrig" med eftersom sonen absolut inte ville läsa. Nu läser han bok efter bok om Nelly Rapp, han hinner knappt börja med en bok förrän den är färdigläst. Han har läsförståelse och återberättar gladeligen om vad han har läst. Sonen till och med ber om att få läsa klart, istället för att gå och lägga sig eller göra något annat. Mamman kunde knappt förstå, men var så oerhört glad, tacksam och jättenöjd. Hon berättade att hon hade tvivlat på om sonen någonsin skulle kunna lära sig att läsa. Som jag tidigare har skrivit om, så pratade jag med henne på telefon och det verkade vara en sak som jag hade sagt som hade haft en enorm betydelse för henne. Jag hade sagt: DIN SON KAN LÄSA. Nu ser hon på sin son som en läsare och "läskriget" har nu planat ut till en fantastisk lässtund tillsammans hemma i soffan. Hon berättade att ibland glömde sonen bort bokstäver eller ord, men hon ville inte lägga sig i. Bra sa jag, låt han få vara den lustläsare han är nu. Sonen instruerar sin mamma hemma om att hon skulle läsa något kapitel i den nya boken som han skulle läsa så att han kom in i den.

Samtalet med mamman kommer jag alltid att bära med mig, jag kommer aldrig att glömma den lycka som strålade kring mamman och jag tar med mig mammans tankar om läsning, utifrån ett föräldraperspektiv. För jag kommer troligtvis att möta fler "vilsna läsare" i mitt framtida lärarliv.

Vi lärare har ett enormt stort ansvar, och faktiskt ett uppdrag, för hur vi agerar tillsammans med våra elever när det gäller deras läsning och lust till att läsa.
  • Vad säger vi?
  • Vad förmedlar vi?
  • Lär vi ut lässtrategier?
  • Diskuterar vi läsning med eleverna?
  • Ser vi till att de får rätt böcker som är anpassade till elevens läsnivå?
  • Visar vi på vad de kan eller lyfter vi fram det de inte kan?
  • Har vi tid att lyssna på varje enskild elev?
  • Och om vi har tid, tar vi oss då tid till att lyssna på varje enskild elev? (en prioriteringsfråga)

1 kommentar:

Lilla O sa...

Bra och viktigt inlägg. Väldigt många som jag möter har läsvägrat hela skoltiden och det har accepterats verkar det som. Klart att det blir jobbigt att läsa om man aldrig tränar och inte får den hjälp man behöver. Att hitta en passande bok som får igång en elevs läsning är fantstiskt kul!