01 augusti 2009

Samtal med en tvååring

Jag har under dagen umgåtts med den gulligaste tvååringen som finns (gulligast eftersom han är släkt med mig ;)

Det är intressant att tillbringa tid men en liten krabat på två år. Man får inte ha bråttom när man umgås med tvååringar, för man måste stanna väldigt ofta, både här och där, nästan hela tiden. Tvååringen hukar sig ner, pillar med sina knubbiga fingrar, funderar, tittar och undrar. Vad är det där? Vem är det? Varför då? Var är hunden? Vem bor där? Kaninen?! Var är kaninen? Bär mig. Nyckelpiga!!!!! Jag vill det!! Måste det!! Gräv ett stoooooooort hål!! Gräv ett litet hål. VAr är mamma? Var är pappa? Nyfikenheten är total och tvååringen vill verkligen veta.Orden som hela tiden rinner ut ur krabatens mun, tar aldrig slut. Det kommer bara fler och fler och fler ord - det är fantastiskt. Jag får berätta, visa, förklara, berätta igen, visa igen, förklara igen. Och så kommer frågorna igen och igen och igen och igen.......

Var tar alla dessa vetgiriga ord och funderingar vägen under den tid tvååringarna växer och blir äldre?

Jag vill umgås med tvååringen, jag trivs med det...

2 kommentarer:

Indriel sa...

Underbara ljuvliga närvarande ungar!
= )
Jag har haft glädjen att få semestra ett par dagar i sommar med bästa vännerna och deras lille son på 7 månader. Mycket gurgel, glitter i ögonen, bestämda åsikter och prat med hela kroppen....Knubbiga små armar och snus i nacken...Så HÄRLIGT!
Men annars måste jag då säga att min 17åring här hemma är minst lika vetgirig och funderande fortfarande...! Fast det blir ju liksom lite andra frågeställningar än "Var är kaninen ??" *lol*

Låter som du har haft det gott med familjen din!
Kram!

Öpedagogen sa...

HÄrligt - jag gillar vetgiriga och funderande 17 åringar!!!!