04 juli 2009

Hur var det på nätet idag?


Sista seminariet för min del blev Surfa Lugnts. I debattpanelen satt Eva Pethrus, Microsoft, Inger Ashing, Rädda Barnen, Katarina Rosenqvist, Friends, Karin Larsson, Mediarådet, Fredrik Malmsten, Barnombudsmannen och Maria Soares Lindberg, Nätvandrarna, Fryshuset. Utanför debatten deltog även socialminister Göran Hägglund och kulturminister Lena Liljeroth.
Under dagen släpptes också ett pressmeddelande från Surfa Lugnt.

Innan debatten startade oroades jag över att fokus skulle ligga på det negativa med nätet, akta dig för "fula gubbar och varför ska våra barn sitta framför datorerna hela dagarna men så blev det inte. Jag tycker att debattörerna hade fokus på de unga och på det positiva som nätet faktiskt är och att Internet idag är en självklarhet för våra unga. Fokus låg också på att bygga relationer med våra unga. Det som var positivt i debatten var att alla debattörer ser användandet av nätet och "verkligheten" som ett. Man kan inte och ska inte särskilja det som två separata företeelser och vi vuxna behöver skapa relationer med våra unga genom att lära oss vad de gör på nätet.

Enligt Maria från Fryshuset så längtar våra unga efter relationer med vuxna på nätet. Det borde bli lika självklart att fråga "Hur har det varit på nätet idag" som att fråga hur det varit på fotbollsträningen, skolan eller något annat som våra unga engagerar sig i.

Fredrik, BO, berättar att de flesta unga på något sätt har träffat på "snuskgubbar" men att de flesta unga har metoder för hur de ska kunna hantera detta, t ex genom att blocka, tipsa kamrater etc. Däremot behöver samhället tänka på de barn som i andra sammanhang är riskbenägna att råka illa ut . Fredrik lyfte också fram skolornas likabehandlingsplaner - här anser han att skolan inte tänker in mobbning på nätet i planen. Den mobbning som ev. förekommer i skolan fortsätter via mobil eller dator när eleverna är hemma. BO:s "krav" var att skolan och skolhälsovården MÅSTE veta vad och hur e-mobbning förekommer.

Eva Pethrus från Microsoft anser likabehandlingsplanen som ett underkännande för skola och föräldrar. Hade vi vuxna tagit ett större ansvar för våra unga skulle planen inte behövas. Hon framförde också att vi som arbetar i skolan träffar ALLA barn. Därför är det av största vikt att vi som verkar i skolan måste ha kunskap om datorer, program, communities etc. Kan vi inte kan vi heller inte lära ut till eleverna.

Inger Ashing från Rädda Barnen anser att vuxna är Livsviktiga och Livsfarliga för våra unga. Då de vuxna ser informationsteknologi som något hotfullt blir det något tabubelagt. Skulle vi vuxna däremot visa nyfikenhet inför detta så skulle också kunskap och relationer kring datoranvändet vidgas. Låt de unga få komma till tals, fråga och lär av dem som faktiskt kan mest. "Vilka strategier använder ni er av när ni är på nätet?" Det togs också upp en viktig fråga kring de personer som tar hand om de barn som varit utsatta på nätet - t ex polis, socialen etc. Det berättades om en flicka som blivit utsatt då hon via nätet kommit i kontakt med en man. Polisen som undersökte och förhörde flickan om detta frågade vem som hade filmat??? Ehh??? Polisen förstod inte ens att en webkamera hade använts.

Debatten sammanfattades med följande "kloka" ord från panelen:
  • Acceptera att de unga kan mer än vi vuxna.
  • Låt barnen visa oss, då får man en bra öppning. Fråga "hur är det för dina kompisar på nätet?" Då kan det kanske vara lättare för våra barn att prata om sitt eget användande på nätet.

  • När vi höjer våra unga till experter kan de också berätta och föra fram sitt kunnande.

  • Var uthållig! Fråga igen.

  • Lyssna!!!! Våga ta ansvar.

  • Glöm inte att vara förälder! Nätet är en föräldrafråga - be era barn om att lära ER. De vuxna äger inte sanningen.

  • Se barn och ungdomar som en resurs.

2 kommentarer:

Henrik Widaeus sa...

Den viktiga lärdomen att dra måste ju bli att pedagoger, mentorer och föräldrar måste börja att göra mer IKT. Kunskapssamhället har alla möjligheter att explodera i kreativitet i möten på nätet(som spiller över på IRL). Tidsbrist duger inte längre som undanflykt - att öka kompetensen sker bara i göranden - möjligheterna finns - tiden finns - kika exempelvis på http://jaglaermigteknik.blogspot.com/2009/07/dweeber.html

Öpedagogen sa...

Det pratas mycket om att kompetensutveckla lärarna. Be eleverna/våra ungdomar att visa oss och kompetensutvecklingen har redan startat. Sedan gör det ju ingenting att vissa av oss faktiskt redan är intresserade och vill lära oss mer. Jag kollar länken=)