13 juni 2009


Har du någon gång haft en pedagogisk diskussion och insett att du och den du diskuterar med inte riktigt förstår varandra. Ni pratar inte riktigt samma språk och ni hänger inte riktigt med varandra. För min del har jag sakta men säkert börjat förstå att där i "oförståendet" händer det spännande saker. Kanske inte just där och då i diskussionen, men senare, när reflekterandet och funderandet över detta "märkliga" samtal, där irritationen över att vi var så långt från varandra i vårt tänk, helt plötsligt sätter igång. Det är en spännande tanke. Jag tror att vi skulle behöva diskutera mer med dem som inte alls tycker och tänker som vi eftersom just det kan sätta igång vårt eget tänk och självklart med dem som tänker som jag själv.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med dig, för mig är det så att jag blir mer inspirerad och utmanad av dem som gör andra tankevändor än jag. Då blir reflektionen mer djupa och nya insikter ser dagens ljus.Att sätta sig in hur andras ryggsäckar med erfarenheter ser ut och hur de har format deras "språk" och färgat deras agerande blir en stor tillgång för mitt eget lärande.Det ger en djupare reflektion, tycker jag. Spännande ämmne!

Öpedagogen sa...

Ja, idag uppskattar jag de som inte håller med mig, vilket jag inte har gjort tidigare =)

Janne sa...

Bara genom att i ett samtal med en "kollega" använda begrepp som mål och strävansmål kan man vara på olika planeter inom cirka 50 sekunder...:)

Öpedagogen sa...

Haha, ja det enkla kan bli det mest komplicerade.