18 maj 2009

Språket är tänkandets verktyg

Eleven sitter och tittar i kartboken. Drar med fingret fram och tillbaka över Sverige. Tvekar och verkar inte riktigt veta vad som ska göras. Eleven har bläddrat fram en sida i kartboken där endast de största städerna i Sverige är utsatta.

- Vad letar du efter? frågar jag.
- Jag ska hitta Gränna, får jag till svar.
-Jaha, hur ska du hitta Gränna?
- Ehhh, jag får väl leta här, säger eleven som fortsätter att söka med fingret över kartbokens sida.
-Mmmm, här ser du de allra största städerna, men Gränna är ju lite mindre, försöker jag.
-Mmmm...? ....................
- Om du behöver hitta t ex en stad i kartboken, hur gör du då?
Eleven börjar sakta bläddra sig bakåt i kartboken.
-Jag har för mig att det ska finnas ett sånt här.............., ja här är det (eleven hittar registret).
Eleven söker i alfabetisk ordning (jag ser med andra ord att den här eleven kan den alfabetiska ordningen)
-Här är Gränna! svarar eleven.
-Vet du vad 8-9 D1 betyder?, frågar jag.
- Ja, säger eleven och bläddrar fram till sidan 8-9, letar upp D och 1 och drar fingrarna tils de möts i ruta D1 och söker därefter rätt på Gränna.
- Men du, sa jag. Från början verkade du osäker på hur du skulle gå till väga för att hitta Gränna, men när vi började prata om det så visste du ju precis.
-Ja, men jag visste det fast jag visste inte om det förrän vi satte igång att prata om det.

Språket är tänkandets verktyg.
Bild: Öpedagogen

Inga kommentarer: