23 april 2009

Läser i Lärarnas tidning att det är på tok för många kvinnliga lärare som måste äta medicin för att orka med sitt arbete. Vi kvinnliga lärare, ett släkte som har en viss förmåga att ta på oss en aning för mycket arbete, behöver alltid tid till avkoppling och återhämtning. När jag är i behov av detta är en promenad vid havet det allra bästa.

Så här vackert var det, bara för en timme sedan...
Bild: Öpedagogen

4 kommentarer:

Indriel sa...

Underbart!
Fortsätt du att kliva omkring och njuta vid ditt vackra hav...Det är absolut där som jag själv finner den bästa vilan - havet är en oskattbar lisa för kropp & själ.. Idag på eftermiddagen följde jag med en kollega hem på en kopp. Hon berättade då precis det du tar upp här, att hon sedan ett par år går på mediciner för att orka med. Och hon visste flera av sina kollegor som gjorde detsamma. vad gör vi med våra liv och våra jag egentligen? ? Är det ett vettigt pris att betala?
Det finns mycket att klura på runt detta du...
Hoppas solen fortsätter att skina på din himmel!
= )
KRAM!

Öpedagogen sa...

Tack kära du!! Fortsätt att vandra vid DITT hav. Och visst får man sig en tankeställare. Jag vill inte bli den sjunde kvinnan av tio som bara orkar hålla igång om jag tar min medicin. Jag tänker både en och två och tre gånger om detta. Det är allvarligt!!!

Anonym sa...

Håller med dig, det känns sogligt att att det är så. Det är så lätt när man är engagerad att köra på för hårt. Har efter många år och en lång sjukskrivning hittat tillbaka till pedagog rollen och njuter för fullt av att arbeta heltid igen. Det som räddade mig var just att reflektera vid skog och hav och att träna mig i att:
1. säga nej 2. lyssna innåt och ej skjuta upp mina egna behov
3. använda min pedagogiska kompetens på ett mer kreativt sätt utan att köra slut på mig. Jag tror också att vi måste vara mer rädda om varandra och se till att stressen ej tar över så vi slutar att ta oss tid att reflektera i vårt arbete.

Öpedagogen sa...

Anonym: Tack för att du delger något som antagligen är väldigt jobbigt att ta sig igenom. Jag hoppas att flera tar sig tid att läsa din kommentar :)