22 januari 2009

Vetgiriga och nyfikna elever

Det är intressant och väldigt givande när en lektionstanke övergår i något helt annat. När elever och lärare dras in i lärande diskussioner, sökandes efter svar, ställda av vetgiriga elever.

Vi började att diskutera hur ön Sardinien såg ut. Vi fick slå upp en kartbok och kring den samlades vi. Sedan fortsatte diskussioner om hur långt var avståndet mellan vår ö och Sardinien. Hur lång tid skulle det ta att flyga dit? Hur många av vår ö skulle få plats på Sardiniens yta? Oj vad onödigt att först flyga till en stor stad först för att senare flyga vidare till Sardinien. Vi letade oss vidare i kartboken, hittade röda trianglar. Oj vad var det? Jo det var vulkaner. Oj vad många vulkaner det var här, varför var det så? Vad konstigt det såg ut i havet, varför ser det ut som berg i haven? Nu diskuterade vi kontinentalplattor och vad som händer när dessa kolliderar. Var ligger Nya Zeeland? Oj det går ju inte att ta sig genom jorden, då brinner man ju upp! En elev undrade varför det var streck i kartboken. Läraren förklarade och förklarade vidare att strecken inte syns på riktigt, för man kan inte segla förbi ett streck när man åker ute på haven - eleverna skrattade och fnittrade glatt.

Ja så kan det gå när man släpper det som var lektionsplanen från början och bara ger sig hän åt de frågor och funderingar som dyker upp. Det är dessa lektioner som jag känner mest glädje över. När eleverna är de där vetgiriga och nyfikna eleverna, inte de som suckar och pustar när något ska göras. Innan lektionen var färdig frågade jag vad de hade lärt sig - och det var massor. En elev sa: "Nu har jag massor att skriva om när jag ska skriva i min loggbok". Jag är en nöjd lärare idag ...

2 kommentarer:

Erica sa...

Det ska du vara. Jag älskar också när det blir sådär.

Tack för alla fina kommentarer hos mig. Jag uppskattar dem jättemycket.

Öpedagogen sa...

Jag kommenterar sååå gärna ..