06 januari 2009

Hur skulle jag ta emot beskedet att min skola är nedbränd? Jag skulle bli arg, ledsen, besviken och känna mig kränkt. I min skola finns det mesta som jag behöver för att kunna utöva mitt yrke. Min skola är min och mina elevers arbetsplats - ingen har rätt att "klampa in" på vår lärandearena för att vandalisera så till den grad att vi, som hör hemma där, helt plötsligt står utan vår arbetsplats. Dessa tankar kom till då jag skummade en kort notis i Expressen denna sista dag på jullovet ...
Bild: Öpedagogen

5 kommentarer:

IT-mamman sa...

Åh, nej. Inte nu igen.
Jag vaknade själv upp till beskedet att min skola hade brunnit ner för ett år sedan. Det kändes rent fysiskt i hela kroppen. Sorg.
Tänker på dem.

Mia sa...

Det är ett år sedan E´s skola till största delen försvann i lågorna... Det var en rätt bökig vårtermin som följde efter det. För alla berörda. Mycket som skulle stuvas om. Dom bygger fortfarande för fullt på den nya skolan...men det är skönt att Dottern gått vidare till gymnasiet nu och slipper allt det där. Förstår gott dina känslor kring detta..

Läser IT-mammans kommentar här bredvid och undrar om det är SAMMA skola vi pratar om hon och jag - eller om det var fler skolor som stod i ljusan låga för ett år sedan ? ?

Öpedagogen sa...

IT-mamman - Åh nej!! Som tur är har jag inte varit med om det men jag kan tänka mig din känsla av det. Var fick ni ta vägen under uppbyggnaden?
Mia -Jag vet inte om ni pratar om samma skola, du får undersöka vidare ;D

Helena sa...

Ja ojoj, man kanske skulle ta och fixa en backup på alla dokument som finns utspridda på arbetsplatsen...

IT-mamman sa...

Hej Mia!
Börjar kommunen på S?
I så fall är chansen stor att det är samma....